Tag Archives: Xilo

Operation Surgery

Idag var det alltså dags för Operation Surgery – förhoppningsvis starten på slutet av 517 dagar av smärta i vänster fot. 

På grund av min sarkoidos ville de inte söva mig, utan jag fick en spruta i ryggraden istället. Efter en kort stund var jag förlamad från magen och neråt och dessutom ganska väck i huvudet på grund av något lugnande. Men jag var vaken under hela operationen. 

Jag hade blivit halvlovad att få behålla bitarna av hälbenet som de tog ut men tyvärr fick jag inte det. Däremot fick jag ta en bild av eländet – det slog mig verkligen hur stora de är!


En sån märklig känsla, att känna alla händer och verktyg mot kroppen men utan att känna smärta. 

Fem personer klädda som gröna teletubbies höll på med mig under hela operationen. Jag tror att det tog ungefär 50 minuter. 

Vid ett tillfälle var jag borta nog i huvudet att jag vet att jag började svamla något om en cirkus, fråga mig inte varför. 

Efteråt fick jag ligga i en sjukhussäng i post-op-avdelningen och i princip vänta på att förlamningen skulle släppa. Det är en väldigt märklig känsla att känna på sin egen hud och enbart ha känsel i handen – som att jag tog på någon annans kropp.

När bedövningen började släppa kändes det som om jag hade 1000 myror som kröp över hela min hud. Det sista stället som bedövningen kontrollerade var min stackars rumpa. Bedövningen var borta från vänster fot, men jag hade ännu inte ont där villet förvånade mig. (Det har jag tagit tillbaka under kvällen – nu har jag ont.)

Jag hade inte fått äta och knappt dricka något sedan 00:00 och att äntligen få äta mina medhavda rågbrödsmackor med vegansk pastej var gott – koppen med kaffe däremot: fantastisk. 

På post-op låg jag länge nog för att bli enormt jävla rastlös – tyvärr, befarar jag, en försmak för hur jag kommer att känna under de kommade tre veckorna då jag ska vara sjukskriven, hemma och oförmögen/förbjuden att springa runt här hemma. Det är vad jag vanligtvis gör när rastlösheten blir outhärdlig. 
Dagens bästa person är Moa som inte bara är en bra vän, utan också sjuksköterska. Hon kom till mig så fort jag fick åka hem och hon gick till Apoteket för att hämta ut min morfin och extra starka Alvedon. Dessutom insisterade hon på att bandaget som jag fick idag, och ska behålla på dygnet runt i 3 veckor, såg ”jättebra ut”.  Hade jag sett detta själv kan jag nog påstå att jag hade freakat ur:


Jo…

Är trött nu och jag har ganska ont. Foten pulserar och värker som fan. Vart jag mig i världen vänder, jag kryckor har i båda händer. Känner mig klumpig och seg i huvudet. Men jag har blivit väl omhändertagen. 


Moa med Xilo. 

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

En oas

Som vanligt tar jag tag i balkongen lite för sent för att själv odla upp växter från grunden. Jag är inte bra på det här med att planera oh komma ihåg att det där fröet ska sättas i april inomhus och den där plantan i maj. 

Hur som. Nu har jag börjat. Med köpta, redan förodlade plantor. Jag gillar grönt. Jag behöver inte ha blommor. Jag gillar saker sol klättrar. Jag gillar saker som växer fort. 

Jag tycker om de olika sorterna av det som kallas ogräs och som verkar sprida sig till min balkong på våning 7 lite hur som helst. De dyker upp, jag låter dem stanna. Jag har svårt för att ta bort saker som lever. Det är lite jobbigt, tycker jag, att till och med ta bort ”tjuvskott” på tomatplantor för att tomaten ska växa bättre.

Min balkong är blåsig. Stormig ibland. På sommaren är det sol från 13:30-tiden tills solen går ner. När det är varmt och soligt förvandlas balkongen till Saharaöknen. När det regnar svämmar allt över. 

Allt kan inte växa här. Allt klarar inte blandningen av öken och monsun. 

Katterna älskar min balkong. De har förmodligen Malmös bästa utsikt. Fiskmåsshowen pågår 24/7. Mycket att titta på. 

Nu har jag planterat detta:

Murgröna, ormbunke, luktärt, taklökar (jag älskar taklökar), kattgräs, tomat, blomkål (världens sötast minsta blomkål växer där!), humle, kärleksört, björnbär och alla olika fina ogrässorter. 

Väx fort, humle! Gör allting grönt.

PS. Kan du se Xilo?

  

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , | Leave a comment

Iskallt och blött

Måndag. Semester. Iskallt. Regnigt. Lät jag negativ nu? Det är jag inte. Din tolkning. Ska städa hela dagen. Städade/sydde/lagade/tvättade/diskade 13 timmar igår. Telefonkö till Apoteket. Podradio. Min plats är nummer två i kön. Regndroppe på fingret. Musiken i telefonkön har ingen bas, bara diskant, låter som om någon jammar soft fusionjazz inne i en plåtburk. ”Du är nu… Först i kön!” Jag fryser.  

  

Senaste veckan i bilder:

                                                         

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment

Kattgrattis

Mina tre älskade bästa fyller alla år någon gång runt nu: slutet maj/början juni. Lite svår att veta när eftersom Zwanzig och Xilo båda är övergivna hittekatter och Ypsilon är omplacerad, men jag vet att Ypsilon är född i ”slutet av maj” och jag tror att Zwanzig är född i början av juni, Xilo runt mitten av juni. Hur som! Grattis! Xilo 1 år, Ypsilon 6 år, Zwanzig 5 år.

Jag älskar er. 

 

 

   

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , | Leave a comment