Tag Archives: upphittat

18 kg gurka

Haha, kolla! Nån som gör en skitrolig parodi på en sån där klyschigt okunnig anti-vegetarian! 

Haha! Ahhah… 

Jaha. Det var en riktig person. Vilken dum jävel, du. 

 …oj då. Han är läkare dessutom. Double trouble. 
”Vegetarianer måste äta 18 kg gurka per dag för att få i sig 2 500 kcal men inte alla livsnödvändiga näringsämnen.”
/…/
”18 kg gurka tar bort 18 liter vatten från åkern. Äter man mer än 6 kg gurka per dag kan man få vattenförgiftning eller saltbrist som man kan dö av.”
/…/

”Så att vara vegetarian är att slösa med jordens resurser och sin egen hälsa. Som köttätare sparar man jordens resurser och får optimal hälsa.”

Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare i pediatrik

…och lite, lite rolig ändå. Fast knäpp. 

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , , , | 2 Comments

Memento mori

Apropå döden. Ja. Döden, minnet, sorg och de spår människor lämnat, eller inte lämnat, efter sig.

Det här är en sorgebrosch från sent 1800-tal eller väldigt tidigt 1900-tal. Jag vet inte vem mannen är, men han finns här hemma hos mig. Han verkar ha varit i det militära. Porträttet är sprucket av tidens tand och nålen på baksidan har fallit bort. För 20 riksdaler kom minnet av sorgen efter denna okända man i min ägo.

(null)

När en person i ens närhet gick bort lät man under denna tid tillverka broscher som den här, om man hade råd alltså, med ett fotografi av den avlidne. Som minne, att bära under sorgeperioden. Till det bar man svart. Lite som en berlock är dessa smycken, men mer synlig är personen på bilden.

Innan fotografiet var uppfunnet eller tillgängligt för allmänheten var det vanligt att man istället tillverkade just berlocker med glaslock som håller alldeles fantastiskt flätade lockar av hår från den som gått bort. (Ta en titt på dessa helt fantasiska exempel.)

Ibland hade familjer inte haft råd att gå till porträttfotografen under personens livstid, eller också var den avlidne så ung att ett fotografbesök inte hade hunnits med. Då var det vanligt att låta arrangera den döde i dess vackraste kläder och helt enkelt ta porträttet efter döden [post mortem]. Post mortem-fotografi är något jag är väldigt fascinerad av. Dels är det ofta vackra bilder rent estetiskt, och dels visar de hur man hade en helt annan inställning till döden och till döda kroppar då än vad vi har nu. Nu är döden en industri – vi behöver inte riktigt bekanta oss med döden efter att en person gått bort. Det finns mängder av yrkeskategorier som tar hand om allt sådant åt oss.

Tyvärr har jag ännu inte haft turen att komma över ett post mortem-fotografi men det fortsätter att vara en liten dröm jag har.

Men det handlar också om att vi idag har andra sätt att minnas. Ett fotografi är inte unikt idag som det var förr. Under en hel livsstil kunde det kanske finnas ett, högst två fotografier av någon som tillhörde en lägre samhällsklass. Idag är det något helt annat, det är verkligen en fullständigt monumental skillnad.

Kanske är det också därför jag älskar dessa fotografiska föremål från 1800-talets slut och 1900-talets början. Jag tycker om dem som unika föremål, med mystiska inslag av att jag inte har en aning om vilka de är. Försvunna människor vars ansikten dyker upp på loppmarknader bredvid slumpmässiga andra föremål – skedar, ljusstakar, vantar, cd-skivor, fågelskådarböcker, tröjor… Jag omger mig med dessa för mig okända ansikten.

Här är några andra av de okända människor jag har hemma hos mig.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , | 2 Comments

”Dikt till vår” och ”Grå frukt”

(Hörni, helt allvarligt. Jag blev precis helt blown away av att jag skrev såhär vackert när jag var 13.)

Dikt till vår
1994-04-13 kl. 22:54

Pärlor i min hand
Glitter i min panna
Våren kommen till vårt land
Kommen, för att stanna
Bäcken rinner i vår dal
Lyssna, lyssna till dess skval
Vintern är väck
Framme är vintergäck
Droppar i himlen
Älskad är våren
Sol, kom fram
Lys över park och damm!

IMG_6846.JPG

…och jag vill krama mig som skrev den här.

IMG_6847.JPG

Posted in Livet | Tagged , , , | Leave a comment

Anno 1890

De viktorianska och edwardianska erorna trollbinder mig med fortsatt kraft. På en vecka har jag ödets vindar blåst mig förbi två nya plagg från sent 1800-tal och jag nog kanske har lagt lite för många slantar på att göra dem mina. Men jag rättfärdigar detta inför mig själv med att tänka en tanke som är helt sann: jag köper nästan aldrig nya och/eller dyra kläder.

Så alltså:

Från Old Touch i Stockholm: en vit underbar blus med perfekt passform.

20140704-162812-59292387.jpg

Och från Mani i Malmö: tudelad klänning i siden/linne (tror jag) med broderade spetsar, och ett foto fick jag med på köpet. Fotot föreställer kvinnan som haft klänningen, som enligt uppgift syddes upp år 1890.

20140704-162953-59393315.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , | 2 Comments