Tag Archives: P1

Älskade Berlin

”Hej, jag jobbar för Sveriges Radio och ett program som heter Studio Ett, känner du till det?”

”Ja absolut, jag lyssnar på det hela tiden.”

”Åh vad kul, jag älskar att träffa lyssnare! Får jag ställa några frågor till dig om hur du tänker kring det som hänt i Berlin igår?”

”Ja, visst!”

Efteråt: 

”Du har tyskt namn och har bott i Berlin, vilken tur jag hade nu.”

Sänds förmodligen i Studio Ett i eftermiddag.

Under attentatet fanns jag på Skeppsholmen i Stockholm i festligheternas tecken. 

Jag hade kunnat vara där. Det var jag inte. Men det hände ändå i ”min” stad. 

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Aj mina öron!

Snälla kan någon få Thomas Nordegren i P1 att sluta SKRIKA! Jag blir galen. Usch. Jag KAN inte lyssna på radion när han är med. Och har han dessutom sällskap av Louise Epstein, vars röst är gnälligare än ett osmörjt cykelhjul i Gnällbältet, ja då går det inte över huvud taget att behålla fattningen. Snälla Sveriges Radio, gör något!

Posted in På tal om ingenting | Tagged , , , , , | Leave a comment

The world is full of crashing bores

Fan vad irriterad jag är.

Svenskt Näringsliv, årets pajaser alla kategorier!

De tycker: De som studerar på utbildningar som är svåra att få jobb på ska få sänkt studiebidrag. De kommer ju inte få jobb, och därmed inte bidra till samhällsnyttan. Parasitera på samhället, de jävla humanisterna! Äckliga snyltande konst- kultur- och filosofistudenter! Usch!

Ordet ”samhällsnytta” ger mig kräkreflexer – vad ÄR det? Enligt Svenskt Näringsliv är samhällsnytta det samma som att jobba. Att bidra till samhälle genom studier i humaniora? Va? Nää. Det går väl för fan inte.

Studerar man humaniora som t ex konst eller filosofi, ja, då är man tydligen ”lågproduktiv” och ägnar sig åt ”slöstudier”. Och om man är en skola som arrangerar dessa utbildningar så ska man få mindre pengar som straff.

Jag vet inte exakt vad jag ska säga. Jag fattar ingenting. Vart i helvete vill Svenskt Näringsliv egentligen egentligen att vi ska? Senast igår hörde jag ett inslag i P1 som handlade om hur läkarstuderande i Lund läser extra kurser i bl a  litteraturvetenskap för att bättre kunna förstå patienters perspektiv. Denna kurs är så populär att platserna får slumpas ut.

Kultur är ingenting man kan isolera från övriga samhället och/eller applicera i efterhand eller ta bort helt. Kultur ÄR samhället. Get over it jävla jubelidioter. Det är dessutom allmänt känt att kultur förbättrar människors mentala hälsa och fungerar som samhällsspegel och -kritiker som man inte kan vara utan. Jag fick precis precis en inbjudan till det här, för att bara ta ett exempel.

Svenskt Näringsliv hade själva behövt studera lite konst- eller teaterkunskap verkar det som.

Så, nu ska jag släppa detta. Har kokat hela förmiddagen sedan jag läste om det, men för min egen skull är det nog bäst jag låter det passera nu. Grrr.

Posted in På tal om ingenting | Tagged , , , , , , | 2 Comments

Stå aldrig still

Jobba jobba jobba äta lunch jobba
Åka buss till mormor i löparkläder
Träffa mormor träffa mamma
Snacka snacka
Springa hem
Få blodsockerfall efter 5 km
Gå resterande 2,5
Lyssna lyssna lyssna på Studio Ett i P1
Komma hem äta sojayoghurt med torkade körsbär
Byta om från svettiga kläder till yogakläder
Yoga yoga yoga yoga ashtanga yoga dubbelpass
Däcka

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

They call me the wild rose

Give me your loss and your sorrow.

Ah, sovit för lite som vanligt men vem kan undvika att vakna när en morgonsöt spinnande katt börjar putsa ens lugg grundligt och med inslag av smärta då den sträva tungan bearbetar pannan istället för håret. Nej, exakt, jag kan det inte i alla fall. Jag får väl ta igen missad sömn senare, nu frukost och kaffe och P1.

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , | Leave a comment

Ärad vare Gud i 87,9 MHz

Jag förstår faktiskt inte varför Sveriges Radio sänder gudstjänster flera dagar i veckan. Sverige är ett sekulariserat land på alla plan. Jag menar, sänd antingen inga religiösa mässor alls, eller sänd kristna och buddistiska, judiska, muslimska och hinduiska också. Släng gärna med lite vodoo och modern asatro när ni ändå håller på. Det vore i alla fall intressant (till skillnad från detta eviga prat om att ”Herren välsigne dig”, dvs. mig då, som radiolyssnare, får jag förmoda).

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , | 1 Comment

Jag blir så trött

Det är tröttsamt med ekonomisnubbar som pratar på radio om de pågående revolutionerna/upproren i Mellanöstern och Nordafrika enbart ur en ekonomisk och/eller tillgången på olja för västerländska länder-relaterad synvinkel och slänger sig med uttryck som att de ”befarar att oroligheterna ska sprida sig” därför att då kommer priset på olja gå upp. Ja men precis, låt diktatorer få sitta kvar och fortsätta suga ut och förtrycka ”sina” folk, vi vill ju kunna fortsätta köra bil till jobbet. Baah.

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , | 2 Comments

Några ord om vad jag skriver om, mitt liv, och vad jag inte skriver om.

Ibland verkar det som om några av mina läsare tror att Eskapi/LOGG är en spegel av mitt liv. Som om jag skriver om allt som händer, och det jag inte skriver om händer alltså inte.

Det känns knasigt att ens känna ett behov av att poängtera detta (igen), men: Det är inte så.

I den här loggen delar jag enbart med mig av sånt jag valt ut.
Det händer hemskt mycket saker och jag tänker hemskt mycket tankar som jag aldrig någonsin skulle dela här. Detta har gällt ännu mer än förut under hösten. Det har varit en omvälvande höst på sätt ingen som inte känner mig personligen kan ana sig till, särskilt inte om den här loggen är den enda källan till information.

Någon påpekade att jag och Sam umgicks regelbundet (baserat på antalet inlägg i loggen) och tyckte sig därför vara nödgad att dra slutsatsen att vi skulle vara tillsammans igen. Detta är märkligt på många plan (varav ett, som jag inte ska gå in på nu, är varför det skulle vara märkligt att vilja umgås med någon man varit tillsammans med förut). Trodde den här personen verkligen att antalet inlägg proportionerligt motsvarar i vilken grad jag umgås med en person?

Någon påpekade att jag inte skrivit om yoga på ett tag. Har jag slutat yoga, tro?

Någon påpekade att en av mina familjemedlemmar inte förekom lika ofta i min logg som en annan familjemedlem. Jag menar, herre gud? För det första har väl ingen något med det att göra? Och för det andra, åter igen – vad jag skriver här är inte en direkt reflekterande spegel av mitt liv.

Om det vore det skulle folk med rätta kunna kalla mig självutlämnande. Det är jag absolut inte nu, jag väljer ju vad jag ska skriva om. Jag är inte dum, jag vet att det sitter hundratals personer och läser. Man kan inte vara självutlämnande om man inte passerat sina egna gränser.

Ett väldigt bra bevis på att Eskapi/LOGG inte är mitt livs spegel får man om man kollar in kategorin mat. Jag äter faktiskt mat lite oftare än de gånger jag skrivit om och fotograferat mina luncher. Rest assured på den punkten, vänner.

Och jag går på toa, plockar ögonbrynen, vattnar julgranen, hånglar (nå ja), tvättar, pulsar genom snön till jobbet, lyssnar okristligt mycket på P1, tänker förbjudna tankar, målar naglarna, blir förbannad över det politiska läget, svär och spelar Maxi Yatzi ensam, även om jag inte skriver om det alls eller varje gång det händer.

Sist men inte minst – om du faktiskt känner mig personligen och är min vän eller bekant, men av någon anledning valt att följa mitt ”liv” (dvs min loggversion av mitt liv!) istället för att höra av dig då och då för att kolla läget med mig direkt – sluta gärna med det. Hör av dig. Gärna. Det är så tråkigt när vänskap övergår i engångskommunikation. Och bilden du får av ”mitt liv” är ju faktiskt inte komplett.

Vänligt men bestämt,

Gisela

Posted in Livet, På tal om ingenting | Tagged , , , , , , , | 21 Comments