Tag Archives: humor

Snedtänkt

Idag har jag varit på Sveriges Radio i Malmö och spelat in ett kommande avsnitt av Snedtänkt med Kalle Lind. En podcast som kommer att finnas tillgänglig nån gång i mars. Alla avsnitt handlar om något helt eget, ofta smala saker som punkbandnamn, skvallerpressen, svenska matvanor, sjuttiotalsporr och annat. Jag var inbjuden för att tala om konceptkonst. 

När avsnittet är klart kan ni höra mig babbla om bl a Marcel Duchamp, Marina Abrámovic, Ulay, Piero Manzoni, Hugo Ball, Yoko Ono och en massa annat. Allt med en humoristisk underton. Bajs, Kinesiska Muren, Robert Aschberg, Fluxus och annat nämns om inte Kalle klipper bort det. 

Min mamma jobbade i SR-huset för ca 10 år sedan så jag har varit där en del, också i samband med 365 Masquerades, kul att vara tillbaka och kul att spela in med en person som blev en av mina radiohjältar i och med det finfina programmet Hej Domstol som sändes i P3 ungefär samtidigt som min mamma hade kontor bredvid deras. 

Har pratat så mycket som jag inte gjort på senaste två veckorna tror jag. 

   
 

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Årets sista kväll – och årets bästa

Jag och min vän Robin började smida planer för nyårsafton någon gång innan jul. Båda visste vad vi ville: festligt, dekadent, dans. Men var, hur, i vilket socialt sammanhang? 

Lösa planer på fest i Köpenhamn övergavs ganska snabbt, mycket på grund av de nya fullständigt vidriga gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige som, förutom att de givetvis främst är människofientliga beyond words, gör en resa från Köpenhamn tillbaka till Malmö längre, deprimerande och bra mycket krångligare. 

Endast dagar innan nyårsafton växte den slutgiltiga planen fram. Jag döpte evenemanget till Den sista nattvarden. Åtta vänner, en del nya ansikten för mig, samlades för vegansk knytkalas-middag hemma hos Robin, där jag dekorerat med hemmagjorda girlanger av glittrande silver och guld. Alla bidrog med fantastisk mat: Potatissallad, marinerad tofu med rostade nötter, syrlig pumpasoppa med ingefära, olivbröd, sallader, choklad, glass med kolasås. 

Dessutom var vi alla så stiliga så det var inte klokt. Själv hade jag kvällen innan blött håret och flätat det i ca 1000 pyttesmå flätor som jag sedan rullade ihop till bollar. Att det var obekvämt att sova med är en underdrift, men resultatet – som jag inte riktigt visste på förhand hur det skulle bli – var häpnadsväckande. Jag har aldrig förr haft så lockigt/krusigt hår.   

Nyårsaftons morgon. 

  

Efter sminkning, innan lossandet av flätorna. 

Fabulöst resultat, om jag får säga det själv. Precis så som jag ville ha det – med inspiration från Marlene Dietrich, Clara Bow, Weimarrepubliken och Karl Gerhard.   

 

Ok, lite Man Ray fanns också med i stilen. 

Värdarna bjöd på gin och tonic och väl vid bordet skålade vi alla för ett gott avslut på 2015. Musiken vi spelade, jazz från 20-talet, förstärkte ytterligare kvällens tema vilket ni säkert räknat ut. 

Efter en makalös middag var det dags för kvällens quiz, skapat av yours truly. Eftersom många av oss är Eddie Izzard-fantaster av löjliga mått kallade jag musiktävlingen för Sexy Tunes efter en av Izzards absolut roligaste sketcher. 

Två lag, Team Punch-a-baboon och Team Ting (en Izzardfantast förstår referenserna) tävlade om att fortast identifiera en mängd låtar som jag spelade. Först måste en gissa rätt på artisten, sedan låtens namn och sist året då låten först gavs ut. Vissa låtar hade dessutom bonusfrågor att plocka extra poäng för. 

Låtarna jag valt ut sträckte sig från 1920-2010-talet och bestod av allt från dansband och kuplett till hårdrock, hiphop och soul. Efter en hård kamp vann Team Punch-a-baboon såväl äran som en påse finchoklad. 

För den intresserade finns listan med låtar här och nedan finner ni årtal och bonusfrågor (ja, det tog tid att sätta ihop tävlingen men det var totalt värt det!). 

  
  
  
  
 

Nu var det dags att bege sig till Moriska Paviljongen där temat för kvällens nyårsfest var – just det: 20-tal och The Great Gatsby (enligt mig en ganska dålig film, men utan tvekan snygg). Jag och Robin hade gästlisteplatser och gled likt filmstjärnor förbi en 50 meter lång kö och direkt in via en röd matta som sig bör. Vi gick direkt till baren och beställde en flaska skumpa som levererades med två snygga champagneglas. Nivån på känslan av lyx gjorde mig alldeles lycklig. 

Vi hann bevittna ett uppträdande med lindyhopdansare innan klockan faktiskt nästan var midnatt. Vi gick ut, tittade på raketer, skålade med skumpa och så var 2015 förbi. Jag kunde inte haft ett bättre och stiligare sällskap att inleda 2016 med!

   

Dålig bild på två mycket bra människor. 

 

Gott nytt år!

Efter att ha haft en tuff höst var jag mer än lycklig över att få känna ett rus av kärlek, vänskap, fest och lycka i denna stund. Upplevelsen av denna lycka gjorde mig ännu mer lycklig och jag njöt av stunden på ett sätt jag värderar mycket högt. 

Nyårsafton är definitivt min favorithögtid på året, varje år. En lämnar bakom sig ett år för att se fram emot nästa, även om det är ett linjärt sätt att se på tid. Det är plötsligt inte december längre utan januari. Varje nyårsafton innan klockan 00:00 infinner sig en ibland stressig känsla av att ha en tid att passa som försvinner när klockan passerat midnatt. Då är det tidlös fest som gäller och just denna kväll blev festligheterna något alldeles speciellt fantastiskt. Dans, dans, dans! Skålande i skumpa, kramar med vänner, nya bekantskaper. 

  

Årets första bild, tagen kl. 00:01, ser mest ut som en post-apokalyptisk scen på dagtid. 

 

Robin, som är dansk, fick vid ett tillfälle en kransekage av en annan dansk och även om jag lärt mig att det är en dansk tradition att förtära detta märkliga bakverk under nyårsafton fick jag nu bevittna betydelsen av denna tradition på första parkett. Robins min när kransekagen bjöds honom glömmer jag aldrig. Tänk er en person som varit utan annat än vatten och bröd i flera år, men som plötsligt står inför ett berg av läckerheter. Precis så såg han ut. Jag skrattade roat, länge. 

Inte långt innan Moriskan stängde gick brandlarmet vilket var något av en bummer givetvis. När vi fick återvända in igen skulle festen stänga och jag tackade högre makter för att vi låtit lägga våra ytterkläder i DJ-båset där vår vän och middagsgäst Josef spelade under kvällen. Kön till garderoben var så lång att jag mådde lite illa av att se den. Istället kunde vi tåga hemåt, sjungandes på vägen och höga på känslan av fest och glädje.

Jag är så nöjd med kvällen. Inte bara var det årets sista kväll – det var årets absolut bästa. Och det faktum att vi styrt upp planerna endast dagar tidigare gjorde det ännu bättre. 

Jag vaknade med sminket på. Det kändes som att det hörde till konceptet. 

  

2016 inleddes på allra möjligast bästa vis! Jag hoppas så att resten av året också blir bra på alla vis – jag är värd det. 

Tack Robin, Moa, Thom, Alexandra, Robert, Ellie och Josef för fabulöst sällskap, många skratt och en fin kväll på alla vis!

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Nyheterna (Gisela Remix) november 2015

Klicka på taggen ‘nyhetsremixer’ för att se mina tidigare. 

   
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
        
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
     
 

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , | 1 Comment

Ibland blir det lite fel

Veckans konversation mellan 1: min terapeut och 2: jag. 

 
1: Har du klippt dig?

2: Nej, dålig hårdag. 

1: Hehe, mycket kan man säga om dig men att det skulle ändra din frisyr…

2: …va?

1: Ja? Haha. Jag fattar ju att du skojade. Men vad jag vet räknas förändrad frisyr inte in i diagnosen. 

2: …vad trodde du att jag sa?

1: …att du hade annan frisyr på grund av ADHD?

2: nej DÅLIG HÅRDAG.

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , | Leave a comment