Tag Archives: Gisela

We can be heroes just for one day 

Jag tänkte försöka hinna med det tidiga sömntåget ikväll. Mitt soundtrack blir den här

I can remember standing by the wall
And the guns shot above our heads
And we kissed as though nothing could fall

Imorse när nyheten om David Bowies bortgång nådde mig kändes det självklart att göra en bonus-365-masquerades som hyllning. 

Sov gott. 

  

Posted in Eskapismer, Livet | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Årets sista kväll – och årets bästa

Jag och min vän Robin började smida planer för nyårsafton någon gång innan jul. Båda visste vad vi ville: festligt, dekadent, dans. Men var, hur, i vilket socialt sammanhang? 

Lösa planer på fest i Köpenhamn övergavs ganska snabbt, mycket på grund av de nya fullständigt vidriga gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige som, förutom att de givetvis främst är människofientliga beyond words, gör en resa från Köpenhamn tillbaka till Malmö längre, deprimerande och bra mycket krångligare. 

Endast dagar innan nyårsafton växte den slutgiltiga planen fram. Jag döpte evenemanget till Den sista nattvarden. Åtta vänner, en del nya ansikten för mig, samlades för vegansk knytkalas-middag hemma hos Robin, där jag dekorerat med hemmagjorda girlanger av glittrande silver och guld. Alla bidrog med fantastisk mat: Potatissallad, marinerad tofu med rostade nötter, syrlig pumpasoppa med ingefära, olivbröd, sallader, choklad, glass med kolasås. 

Dessutom var vi alla så stiliga så det var inte klokt. Själv hade jag kvällen innan blött håret och flätat det i ca 1000 pyttesmå flätor som jag sedan rullade ihop till bollar. Att det var obekvämt att sova med är en underdrift, men resultatet – som jag inte riktigt visste på förhand hur det skulle bli – var häpnadsväckande. Jag har aldrig förr haft så lockigt/krusigt hår.   

Nyårsaftons morgon. 

  

Efter sminkning, innan lossandet av flätorna. 

Fabulöst resultat, om jag får säga det själv. Precis så som jag ville ha det – med inspiration från Marlene Dietrich, Clara Bow, Weimarrepubliken och Karl Gerhard.   

 

Ok, lite Man Ray fanns också med i stilen. 

Värdarna bjöd på gin och tonic och väl vid bordet skålade vi alla för ett gott avslut på 2015. Musiken vi spelade, jazz från 20-talet, förstärkte ytterligare kvällens tema vilket ni säkert räknat ut. 

Efter en makalös middag var det dags för kvällens quiz, skapat av yours truly. Eftersom många av oss är Eddie Izzard-fantaster av löjliga mått kallade jag musiktävlingen för Sexy Tunes efter en av Izzards absolut roligaste sketcher. 

Två lag, Team Punch-a-baboon och Team Ting (en Izzardfantast förstår referenserna) tävlade om att fortast identifiera en mängd låtar som jag spelade. Först måste en gissa rätt på artisten, sedan låtens namn och sist året då låten först gavs ut. Vissa låtar hade dessutom bonusfrågor att plocka extra poäng för. 

Låtarna jag valt ut sträckte sig från 1920-2010-talet och bestod av allt från dansband och kuplett till hårdrock, hiphop och soul. Efter en hård kamp vann Team Punch-a-baboon såväl äran som en påse finchoklad. 

För den intresserade finns listan med låtar här och nedan finner ni årtal och bonusfrågor (ja, det tog tid att sätta ihop tävlingen men det var totalt värt det!). 

  
  
  
  
 

Nu var det dags att bege sig till Moriska Paviljongen där temat för kvällens nyårsfest var – just det: 20-tal och The Great Gatsby (enligt mig en ganska dålig film, men utan tvekan snygg). Jag och Robin hade gästlisteplatser och gled likt filmstjärnor förbi en 50 meter lång kö och direkt in via en röd matta som sig bör. Vi gick direkt till baren och beställde en flaska skumpa som levererades med två snygga champagneglas. Nivån på känslan av lyx gjorde mig alldeles lycklig. 

Vi hann bevittna ett uppträdande med lindyhopdansare innan klockan faktiskt nästan var midnatt. Vi gick ut, tittade på raketer, skålade med skumpa och så var 2015 förbi. Jag kunde inte haft ett bättre och stiligare sällskap att inleda 2016 med!

   

Dålig bild på två mycket bra människor. 

 

Gott nytt år!

Efter att ha haft en tuff höst var jag mer än lycklig över att få känna ett rus av kärlek, vänskap, fest och lycka i denna stund. Upplevelsen av denna lycka gjorde mig ännu mer lycklig och jag njöt av stunden på ett sätt jag värderar mycket högt. 

Nyårsafton är definitivt min favorithögtid på året, varje år. En lämnar bakom sig ett år för att se fram emot nästa, även om det är ett linjärt sätt att se på tid. Det är plötsligt inte december längre utan januari. Varje nyårsafton innan klockan 00:00 infinner sig en ibland stressig känsla av att ha en tid att passa som försvinner när klockan passerat midnatt. Då är det tidlös fest som gäller och just denna kväll blev festligheterna något alldeles speciellt fantastiskt. Dans, dans, dans! Skålande i skumpa, kramar med vänner, nya bekantskaper. 

  

Årets första bild, tagen kl. 00:01, ser mest ut som en post-apokalyptisk scen på dagtid. 

 

Robin, som är dansk, fick vid ett tillfälle en kransekage av en annan dansk och även om jag lärt mig att det är en dansk tradition att förtära detta märkliga bakverk under nyårsafton fick jag nu bevittna betydelsen av denna tradition på första parkett. Robins min när kransekagen bjöds honom glömmer jag aldrig. Tänk er en person som varit utan annat än vatten och bröd i flera år, men som plötsligt står inför ett berg av läckerheter. Precis så såg han ut. Jag skrattade roat, länge. 

Inte långt innan Moriskan stängde gick brandlarmet vilket var något av en bummer givetvis. När vi fick återvända in igen skulle festen stänga och jag tackade högre makter för att vi låtit lägga våra ytterkläder i DJ-båset där vår vän och middagsgäst Josef spelade under kvällen. Kön till garderoben var så lång att jag mådde lite illa av att se den. Istället kunde vi tåga hemåt, sjungandes på vägen och höga på känslan av fest och glädje.

Jag är så nöjd med kvällen. Inte bara var det årets sista kväll – det var årets absolut bästa. Och det faktum att vi styrt upp planerna endast dagar tidigare gjorde det ännu bättre. 

Jag vaknade med sminket på. Det kändes som att det hörde till konceptet. 

  

2016 inleddes på allra möjligast bästa vis! Jag hoppas så att resten av året också blir bra på alla vis – jag är värd det. 

Tack Robin, Moa, Thom, Alexandra, Robert, Ellie och Josef för fabulöst sällskap, många skratt och en fin kväll på alla vis!

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Metamorfos 

Uttråkad? Stuka foten!

  
Häpnas över hur din fot förvandlas till en ny form, varje dag, likt en hamnskiftare.

Följ utvecklingen av din fot – den är en såpopera du alltid har med dig. Med en stukad fot har du aldrig tråkigt.

Varje dag ger något att se fram emot. Hur kommer din hamskiftande Barbapapa-fot se ut idag? 

Överraskningar!

Rekommenderas varmt mot leda.

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , | Leave a comment

Actionpaintingbabysplash!

Förra veckan och denna:

Fulltid och lite till som projektledare och ansvarig för alla (dagliga) workshops i mitt+två kollegors/curators fina projekt ACTIONPAINTINGBABYSPLASH! – detta års största konstprojekt på Malmöfestivalen. Otroligt häftigt att spela denna roll i detta stora, enormt omfattande sammanhang. Men oj, så mycket jobb. Varde dag i 8 dagar arrangerar vi olika action painting-inspirerade workshops för barn och vuxna, i och på samma lokal där vi samtidigt visar action painting-inspirerad videokonst. Därmed bryter vi den kanske största tabun i museivärlden – ”se men inte röra”. Här: snarare se OCH inte bara röra, go mad, kasta färg på dig och andra och väggarna!

   
 
Ett vitt gallerirum mitt på Gustav Adolfs torg i Malmö invigdes i fredags med vår första workshop, och efter den var kubens utsida allt annat än vit:

  
Med färgkanoner och vattenballonger, fyllda av färg, gick vi lös på utsidan. 

Under lördagen var det kubens insidas tur:

  
Igår, söndag, målades ansikten och kroppar med bara fingrar och färg. Jag kan inte publicera bilder av barn utan föräldrars tillstånd men såhär såg stationerna med färg ut:

   
 

Inte mindre än 260 barn och vuxna deltog under dessa de första tre dagarna!

   
 
Idag, måndag. Första dagen av tre med måleri för de allra, allra minsta, 0-3-åringar plus deras vuxna. Hysteriskt! 49 bäbisar totalt har idag krälmålat/smetat/droppat/skvättmålat med färger av mitt egna recept – glutenfria, veganska och pigment av vegetabiliskt kol, blåbär, rödbeta, vetegräs och gurkmeja. Succé!

Natashas och Kristians lilla Kira målade för första gången någonsin och hon älskade det.    

    
 

Det är långa dagar, mycket planering, stökig miljö mitt på Malmöfestivalen (kanske förmodligen lite extra utmattande för någon med ADHD som jag) mycket städning, stort jobb, och – en sak att vara stolt över. 

Tänk. Jag har skapat detta. Hundratals barn och vuxna skapar och går loss på färger, på sätt man sällan och på få platser annars kan göra, tillsammans, och (nästan) alla är så glada och älskar det (ett litet fåtal gnällspikar får man räkna med). Det här är rätt häftigt. Särskilt eftersom att senast som Moderna Museet arrangerade ACTIONPAINTINGBABYSPLASH! i februari, då på museet, ja då missade jag allting pga att jag blev sjukskriven. Det var en stor sorg och svårt att hantera. 

Nu kan jag suga in atmosfären och känna att jag är med och skapar något unikt som aldrig hänt på detta sätt förut. 

Men gudars skymning, så trött jag är efter varje arbetsdag…

Phu. 

Vi håller på tills på fredag! Kom!

Tisdag-onsdag: babymåleri, 0-3-år + vuxna

Torsdag: måleri med rullande saker – hjul, bollar, rockringar, kulor mm. 

Fredag: Action painting á la Jackson Pollock. Vi kommer att tok-skvätt-måla med färg. Överallt. Väggar, golv, på varandra. 

Oh. Yes. 

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

En 22 km vandring på 6,5 timmar

Här om dagen tog jag och Martin tåget till Landskrona, en station som egentligen borde heta ”Strax utanför Landskrona” och därifrån gick vi in till Citadellet inne i stan. Där förbi går Skåneleden och vi påbörjade delleden mellan Landskrona och Rydebäck. 

Solen gassade och jag hade smörjt in tatueringarna med spf 50 men, visade det sig senare, helt missat nacken och axlarna. Vi gick från stan norrut längs med havet och förbi fina kolonistugor, ett bröllopspar på stranden och badande barn. 

   
   
Under den flera timmar långa vandringen stannade vi till ibland om vi såg något spännande eller för att dricka vatten i värmen.  Efter ett tag hittade jag ett femklöver. Senare även fyra-fem fyrklöver. På stranden precis innan Borstahusen såg jag något stort som låg i sanden. Det var en tumlare! En val! Den var ganska illa åtgången av olika djur men superhäftig att få se. Vi hade aldrig sett en tumlare i verkligheten såhär innan. 

   
    
   
Kanske dagens häftigaste grej. 

Vidare norrut och det började bli rejält backigt, något man kanske inte tror om Skåne. Men i Glumslövs naturreservat är stupen närapå vertikala ner mot stranden och på sin höjd 100 meter höga. Jag fick syn på en sandödla och det var väldigt vackert överallt.  

    
    
   
I de höga sandklipporna häckade svalor som svärmade ovanför oss när vi satt och åt vår medtagna lunch på kanten av ett stup med utsikt över Ven.  

    
    
  

Vår väg gick även förbi fornminnet ”Graven vid havet”, en megalitisk gravhög som en gång var viloplats för sju personer begravda någon gång mellan år 3600-3200 före K.  
   
Längs hela kusten låg förr en mängd tegelbruk som bränt tegel av den kalkrika leran. Nu pryds en lång lång sträcka av stranden av oerhört vackra tegelstenar, kasserade för länge sedan, polerade av havet och i många fina färger.  

    
   

Och sen… En säl! Även denna död och liggandes på stranden. Vilken smått exotisk grej, ändå.  

   
Den kan inte ha varit så gammal. Jag lade mina fem- och fyrklöver över sälens ansikte som ett slags offergåva.  

    
   
En död iller eller mink, jag vet inte riktigt, fanns också på listan över saker vi såg längs den långa vägen.  

 
Vid ett ställe stannade vi för att bada och en av de hundratals gamla betongbunkrarna som står längs med kusten och vittnar om krigstider fick agera privat badpaviljong. Det var ganska härligt att bada! 

    
    
 
Den sista biten av sträckan var också den deppigaste. Inte för att vi var trötta utan för att det nu känns som en officiell sanning att påstå att Rydebäck förmodligen är den mest deprimerande platsen i landet. Tänk halvbebott, smärtsamt nybyggt gated community med starkt moderat- och SD-fäste och en stämning av spökstad med en fullständigt tom tågstation byggd för hundratals människor. Usch. 

Bjuder på den här istället, tagen på vägen in mot ovanstående vidrighet:

  
Lite bränd dagen efteråt… Mest på vänster sida där solen legat på som mest. 

   

En mycket bra dag!  

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Iskallt och blött

Måndag. Semester. Iskallt. Regnigt. Lät jag negativ nu? Det är jag inte. Din tolkning. Ska städa hela dagen. Städade/sydde/lagade/tvättade/diskade 13 timmar igår. Telefonkö till Apoteket. Podradio. Min plats är nummer två i kön. Regndroppe på fingret. Musiken i telefonkön har ingen bas, bara diskant, låter som om någon jammar soft fusionjazz inne i en plåtburk. ”Du är nu… Först i kön!” Jag fryser.  

  

Senaste veckan i bilder:

                                                         

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment