Tag Archives: foto

Board game / Bored game

Character: Gisela

Nickname: Moment 22


 
Personality:

Energy level: 1

Physical strength: 3

Mental strength: 2

Moral: 2

Influence: 4

Sense of humor: 4

Intelligence: 5

Creativity: 5

Focus: 1

Gut feeling ability: 4

 
Specialities:

• Problem solving. +3 Mental strength and +2 Creativity during surprise attacks and/or if trapped. 

• Persuasion. +2 Influence and +3 Focus during a verbal confrontation. 

• Visuality. +3 Focus when searching for physical clues, decoding pictures and detecting details and patterns. (+4 for art interpretation.)

• Odd knowledge. Gisela has a 50% chance to help out another player faced with a knowledge challenge they cannot solve themselves. 

 
Unique modifiers:

• Energy level +2 and Focus while holding the Desamfetamin medicine card. 

• Mental strength -1 if faced with three or more unsuccessful dice rolls in a row. 

• All players on the same square as Gisela receives +2 Moral if Gisela plays the Humor card as an action. (Gisela’s own moral is not affected.)

• Friendship. Another player can choose to play any social card directed at Gisela once per round as an action, to give Gisela +4 Energy level, +1 Moral and +2 Mental strength. 

• Moral +2 if holding the Interest card. 

 
50/50 risk or bliss special modifier:

• Gisela starts off with the 50/50 card. Once per game cycle, Gisela must roll a dice during a confrontation:

1-3: -1 on all of Gisela’s Personality traits for one round. 

4-6: +1 on all of Gisela’s Personality traits for one round. 

 
Quote:

”Too weird to live, too rare to die”

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , | Leave a comment

Jaha det här var ju festligt

Mitt nya liv på kryckor. 

En tänker inte på det förrän det är ett faktum: en nyopererad fot betyder inte bara att en enda fot fungerar – det betyder även att två händer av två är obrukbara. Det går inte att bära en kopp kaffe till soffan, det går inte att laga mat utan att allt gör fruktansvärt ont. Det går knappt att duscha – att tömma kattlådor är en jävla matdröm. 

Det här är skit. 


Men blomsterbud med blommor från jobbet gjorde gårdagen lite lättare!

 

Mvh trasig morfin-cabin-fever-Gisela. 

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Operation Surgery

Idag var det alltså dags för Operation Surgery – förhoppningsvis starten på slutet av 517 dagar av smärta i vänster fot. 

På grund av min sarkoidos ville de inte söva mig, utan jag fick en spruta i ryggraden istället. Efter en kort stund var jag förlamad från magen och neråt och dessutom ganska väck i huvudet på grund av något lugnande. Men jag var vaken under hela operationen. 

Jag hade blivit halvlovad att få behålla bitarna av hälbenet som de tog ut men tyvärr fick jag inte det. Däremot fick jag ta en bild av eländet – det slog mig verkligen hur stora de är!


En sån märklig känsla, att känna alla händer och verktyg mot kroppen men utan att känna smärta. 

Fem personer klädda som gröna teletubbies höll på med mig under hela operationen. Jag tror att det tog ungefär 50 minuter. 

Vid ett tillfälle var jag borta nog i huvudet att jag vet att jag började svamla något om en cirkus, fråga mig inte varför. 

Efteråt fick jag ligga i en sjukhussäng i post-op-avdelningen och i princip vänta på att förlamningen skulle släppa. Det är en väldigt märklig känsla att känna på sin egen hud och enbart ha känsel i handen – som att jag tog på någon annans kropp.

När bedövningen började släppa kändes det som om jag hade 1000 myror som kröp över hela min hud. Det sista stället som bedövningen kontrollerade var min stackars rumpa. Bedövningen var borta från vänster fot, men jag hade ännu inte ont där villet förvånade mig. (Det har jag tagit tillbaka under kvällen – nu har jag ont.)

Jag hade inte fått äta och knappt dricka något sedan 00:00 och att äntligen få äta mina medhavda rågbrödsmackor med vegansk pastej var gott – koppen med kaffe däremot: fantastisk. 

På post-op låg jag länge nog för att bli enormt jävla rastlös – tyvärr, befarar jag, en försmak för hur jag kommer att känna under de kommade tre veckorna då jag ska vara sjukskriven, hemma och oförmögen/förbjuden att springa runt här hemma. Det är vad jag vanligtvis gör när rastlösheten blir outhärdlig. 
Dagens bästa person är Moa som inte bara är en bra vän, utan också sjuksköterska. Hon kom till mig så fort jag fick åka hem och hon gick till Apoteket för att hämta ut min morfin och extra starka Alvedon. Dessutom insisterade hon på att bandaget som jag fick idag, och ska behålla på dygnet runt i 3 veckor, såg ”jättebra ut”.  Hade jag sett detta själv kan jag nog påstå att jag hade freakat ur:


Jo…

Är trött nu och jag har ganska ont. Foten pulserar och värker som fan. Vart jag mig i världen vänder, jag kryckor har i båda händer. Känner mig klumpig och seg i huvudet. Men jag har blivit väl omhändertagen. 


Moa med Xilo. 

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

517 dagar

517 dagar, 74 veckor. Så lång tid har jag gått med ett brutet hälben, gömt under en stukad fot-diagnos. 

Japp… 

Om en timme ska jag opereras. Därpå tre veckors sjukskrivning och därpå sjukresor till och från jobbet. Kryckor och slalompjäxa (nåt slags bandage i alla fall, inget gips). 


 
Stukade fötter röntgas inte. Men när jag inte blev bra gjorde jag ultraljud och tre olika röntgen. Först i december fick jag beskedet: jo då, den lilla spetsen längst fram på hälbenet vet du, den är av. 

Nu har jag gått så länge med bruten fot att jag kanske aldrig blir helt bra. 

Moment 22. 

Så om en timme blir det alltså ryggbedövning följt av operation och sedan sjukhussäng över dagen för att vänta på att förlamningen ska släppa. Sedan blir det morfin och någon typ av sjukresa hem från UMAS. Sjukhuset som ligger sju minuters promenad från mitt hus.

Den promenaden gör jag snart dit. Den sista utan kryckor på ett ganska bra tag. 

Så lycka till, till mig. Eller ”break a leg” kanske. 

En måste ju liksom bara skratta åt allt det här. Annars tar bara bitterheten över.  

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , | Leave a comment

Älskade Berlin

”Hej, jag jobbar för Sveriges Radio och ett program som heter Studio Ett, känner du till det?”

”Ja absolut, jag lyssnar på det hela tiden.”

”Åh vad kul, jag älskar att träffa lyssnare! Får jag ställa några frågor till dig om hur du tänker kring det som hänt i Berlin igår?”

”Ja, visst!”

Efteråt: 

”Du har tyskt namn och har bott i Berlin, vilken tur jag hade nu.”

Sänds förmodligen i Studio Ett i eftermiddag.

Under attentatet fanns jag på Skeppsholmen i Stockholm i festligheternas tecken. 

Jag hade kunnat vara där. Det var jag inte. Men det hände ändå i ”min” stad. 

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Världens bästa människa 40 år

Idag fyller Martin 40! Jag har känt honom nu ungefär halva hans liv. Det vill säga mer än halva mitt liv. 

Detta är Den Person som betytt och betyder mest för mig. Idag överraskade jag, Hanna, Henke och Andreas Martin som egentligen inte tänkt fira idag.

Vi ringde på dörren och knackade och knackade igen. Var han inte hemma? Här står vi med presenter och allt. Till slut bankade jag på dörren och till slut öppnade han! Så vi fick fira honom och han fick presenter.

Av mig fick han en termosmugg i form av ett Nikon-objektiv. Vad annars? :) Grattis Martin!

 


Karin var inte hemma men hon hade gjort en fantastisk vegansk smörgåstårta som vi fick äta till kvällsmat. 


Jag åt för övrigt två portioner och jag bar min timglaskorsett dessutom. Den var inte speciellt snörd, men ändå. Haha. 

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment