Tag Archives: film

…under the Sycamore trees. (En sommar med Twin Peaks.)

Hej. Ja, oj. Jag har varit väldigt tyst här. Jag vet.

Jag behöver finna ett bra nytt format för min logg. Ett som får mig att vilja skriva mer. För jag vill det. Jag behöver också, kanske framför allt, få tillbaka vanan att göra det. Rutiner är inte min starkaste sida.

Hur som helst så hej. Du som fortfarande är kvar här. Trevligt att råkas igen. Om du fortfarande gått in här ibland trots min förbannade inaktivitet så skriv något, så vet jag. Att jag ska fortsätta skriva, eller något åt det hållet.

Såhär.

Under perioden 22 maj – 4 september ungefär bestod mitt liv, utan överdrift, framför allt av en sak: Twin Peaks. Ni som vet, vet att säsong tre The Return äntligen kom. Fortfarande en konstig, surrealistisk känsla att det blev mer av den enda TV-serie jag någonsin älskat. Jag har varit ett Twin Peaks-fan i give or take 20 år. Fan är fel ord. Ett FREAK. Under perioden 22 maj – 4 september ungefär bestod mitt liv, utan överdrift, framför allt av en sak: Twin Peaks. Ni som vet, vet att säsong tre The Return äntligen kom. Fortfarande en konstig, surrealistisk känsla att det blev mer av den enda TV-serie jag någonsin älskat. Jag har varit ett Twin Peaks-fan i give or take 20 år. Fan är fel ord. FREAK.

Så jag dök ner med huvudet före, givetvis.

Jag har inte så mycket annat i mitt liv som jag kan lägga intresse, kärlek och mängder av tid åt, så jag dök djupt, djupt, djupt. Under perioden maj – september har jag haft 6 veckors semester med INGENTING. En (1) bra dag, annars mest blä som vi kan skippa här. Så förutom att jag jobbat och jobbar heltid, semestern och mina älskade, bästa och gång på gång livräddande katter (tacka gudarna för de tre!) så har jag haft en sak: Twin Peaks.

En vecka efter premiären i maj lät jag tatuera in en rad Twin Peaks-symboler och -motiv. Jag hängav mig till den milda grad i serien att jag började skriva långa inlägg i Twin Peaks-grupper på nätet. Inlägg är fel ord. Artiklar, fast på sociala medier.

Nygjorda den 29 maj = ser halvtrist svullna ut här.

En av dessa ”artiklar” fångade Andrews intresse. Jag har aldrig träffat Andrew. Denna artikel, som handlade om hur alkemi hänger ihop med Twin Peaks, hade gjort Andrew imponerad. Jag blev rekryterad till Twin Peaks-sidan som han startat vid namn 25 Years Later. Jag blev Twin Peaks-skribent. Sedan i juni har vi (och ett gäng andra) jobbat med att skriva. Fortlöpande, intensivt och alla på våra egna sätt, utifrån våra egna synvinklar.

Mina artiklar har handlat om visuella inslag och tolkningar av dessa, ibland om konst, ibland ganska personliga, och väldigt mycket om alkemi och esoteriska ämnen. De senare är jag långt ifrån expert på. Intresserad, ja. Fascinerad. Kunnig? Mer än någon i allmänhet, och mer nu än innan jag började skriva, helt klart. Men exceptionellt kunnig, nej.

Jag har fått en helt överväldigande fantastisk respons på det jag skrivit under juni-september. Helt enormt. Om du redan sett The Return kan du läsa dem förstås. Dvs: Spoilervarning. Jag borde ha tipsat om dem här, men som sagt, det blev inte så. Här är nu istället en sen lista över det jag skrivit hittills: Jag har fått en helt överväldigande fantastisk respons på det jag skrivit under juni-september. Helt enormt…! Om du redan sett The Return kan du läsa dem förstås. Jag borde ha tipsat om dem här, men som sagt, det blev inte så.

Här är nu istället en sen lista över det jag skrivit hittills:

21 juni: Twin Peaks and Alchemy

5 juli: The Good, the Bad and the Bomb – Alchemy continued (and beyond)

12 juli: The failed roll of film that became something more

17 juli: On Pete Martell (gruppartikel)

23 juli: 115 Questions (in a world of blue) after parts 1-10

29 juli: The connection between Sycamores and the portals – A New York theory

3 augusti: Twin Peaks and the legend of King Arthur – All you need to know

7 augusti: It’s a living thing – Analyzing Hawk’s map

17 augusti: Lost in the woods – The connection between Sycamores and portals, part 2

28 augusti: Black as a fire – Twin Peaks is diseased and war is coming

29 augusti: The Staff Makes Their Finale Predictions (gruppinlägg)

3 september: Like a street light in the dark – Twin Peaks saved my life

Den senaste/sista artikeln innehåller inga säsong 3-spoilers (faktiskt!) och är också min absolut mest personliga text för 25 Years Later. Den ger nog fler hintar om varför jag varit så tyst här än vad jag skriver om i detta inlägg.

Och sen blev jag ju ”Youtuber” också. Hmm. Jag skulle bara göra en så kallad ”reaction video” på skoj/kul/test. Jag började inte förrän till episod 9.

Men. Responsen jag fick var enorm och till största delen positiv, folk strömmade till. Jag fortsatte. Varje måndag morgon… När de nya avsnitten släpptes runt 2-3-4 på morgonen svensk tid satt jag oftast redo. Antingen höll jag mig vaken efter söndagen eller så försökte jag sova tidigt på söndagen och göra mina videos vid en då okristligt tidig morgonrutin på måndagar. Efter redigering och uppladdning sov jag sedan sönder min dygnsrytm ännu mer och vaknade ofta helt förvirrad sent på måndagskvällarna.

Ungefär så.
Det där fungerar ju när en har semester. När jag började jobba igen i mitten av augusti spelade jag in innan jag gick till jobbet och redigerade efter jobbet, det var rätt knäppt.

Men jag gjorde det.

Hur som helst, nu så försöker jag i princip fortfarande hämta mig från avslutningen av The Return som sändes natten till den 4 september. Och så jobbar jag, hela tiden känns det som. Jag orkar knappt med annat. Därför har jag tagit en Twin Peaks-paus, men fler artiklar och videos kommer. snart. Framför allt vill jag gärna skriva, när jag har tid, ork och inspiration.

Som här.

Mina videor om Twin Peaks, till större delen ”reaction videos”, finns HÄR.
En helt knäpp sak är att en av dem i skrivande stund har haft 20326 visningar. DET ÄR KNÄPPT PÅ RIKTIGT.

Bonus:

Eftersom jag tydligen inte fick nog av Twin Peaks av allt jag listat ovan, så gjorde jag även ett slags cover på Sycamore trees – här är den:

Det var nog allt för just nu.
Meanwhile.

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Sorgens tid

IMG_6323.JPG

Min farfar Rudi föddes i Tyskland 1904. Han levde genom två världskrig. I det första förlorade han sin far. Under det andra befann han sig i neutrala [sic!] Sverige och fick sparken från sin svenska arbetsgivare (som gjorde affärer med Tyskland) när han vägrade åka tillbaka till Tyskland för att kriga för Hitler.

Eftersom han var tysk fick han inbjudningar av svenska naziströrelser till hemliga möten. Varje gång gick han till pressen för att avslöja dessa möten innan de ägde rum. Som en konsekvens av detta blev min pappa och faster utsatta för ett kidnappningsförsök i Göteborg av svenska nazister.

Farfar dog 102 år gammal 2006.

Nu röstar 13 % av svenskarna på ett rasistiskt parti.

Jag vill gråta för att detta händer och jag är någonstans glad över att farfar fick slippa uppleva hur denna fruktansvärda utveckling nu sker i det som var hans tillflyktsland, Sverige.

Den som vill kan se min film om farfar här.

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Stockholm – en snabbvisit som vanligt

I söndags: tåg till Stockholm. Försenat pga förra veckans urspårning av godståg.

20131119-223731.jpg

När jag kommit så långt som till Södertälje hamn var jag så rastlös att jag ville skrika och sparkas.

Nåväl, köpte biljett till u-bahn (det är vad jag på allvar kallar det eftersom jag mest åkt tunnelbana i Berlin har jag märkt). ”Hur gammal är du?” Frågade biljettpersonen. ”32” svarade jag. Personen i kassan lutade sig tillbaka, granskade mig noga och sade sedan: ”Va, du ser ju ut som 17!” Herre gud. Kanske var det detta som fick mig att göra en viss sak senare nästa dag, kommer till det sen.

På u-bahn träffade jag två pudlar som var precis som Zwanzig och Ypsilon om de hade varit hundar!

20131119-223753.jpg

Raka vägen till Bagarmossen sedan, och hem till familjen storebror, svägerska, Bo (nu 3,5 år) och Beate (nu 5 månader)! Mysig kväll med mycket lek, brors vegetariska kallops och brödbak. Bo var skelett och Beate sjöng och kunde sitta själv, nästan hela tiden. Bos bästis som bor en trappa ner var med också så det var fullt ös medvetslös.

20131119-222827.jpg

20131119-222841.jpg

20131119-222854.jpg

20131119-222910.jpg

20131119-223052.jpg

När barnen somnat satt jag klistrad framför Bron och avsnitt 9 och ryste lite. Sedan var det godnatt Gisela.

20131119-223339.jpg

Sov ganska dåligt. Är inte van att sova i samma lägenhet som andra längre, och särskilt inte med en 5 månaders bäbis, hur söt och älskvärd hon än är. Sover alltid dåligt borta.

Men fick en bra frukost. Min storebror gjorde smoothie av: banan, bovete, groddar, havremjölk och nässelpulver. Jag vet att många tycker ”men usch”, och de som tänker så har inte förstått att set kan vara så jävla gott. För det var det. Dessutom skamligt nyttigt. Nybakat morotsbröd med jordnötssmör ock kaffe till det, och jag var redo för dagen.

20131119-234205.jpg

20131119-230545.jpg

Så alltså: konstpedagogisk workshop i digitalt arbete på moderskeppet Moderna, allt utifrån Cindy Sherman. Det innebar att vi började med att iscensätta oss själva, klä ut oss och ta foton av oss i Cindy Shermans anda. Alla som besökt Eskapi en enda gång under senaste tiden vet att jag älskar att klä ut mig eller klä upp mig. Kanske var det incidenten med biljettkassan som fick mig att välja följande persona:

20131119-225716.jpg

20131119-225730.jpg

Testade lite annat också.

20131119-230218.jpg

Efter digitalt arbete blev det så här:

20131119-230329.jpg

20131119-230502.jpg

Stockholm gör mig lite stressad tror jag. Att resa, alltså själva resandet, gör mig ännu mer stressad. Och nåt helt fruktansvärt rastlös. Och när man sovit alldeles för lite och tåget är försenat och man bara vill hem och ska upp tidigt dagen efter (alltså idag) så blir det ännu värre. Jag kollade på Hiroshima, mon amour och försökte sova. Klockan var tolv på natten innan jag äntligen var hemma hos katterna igen.

20131119-230729.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Dramalogen!

I måndags var jag inbjuden till Dramalogen i Halmstad för att hålla i en heldag för deras 15 deltagare. Dramalogen är ett helt nytt och smått fantastiskt projekt, en skola och ett jobb. Såhär beskriver de själva verksamheten:

Dramalog, en mänsklig genomlysningsapparat. Dramalogen är en person som kan föra och underlätta dialog mellan olika grupper i samhället, näringsliv och offentlig verksamhet, med estetiska redskap.
En Dramalog kan vara en del av en verksamhet eller arbeta som frilans.

Dramalogi – Läran om att göra det osynliga synligt dvs. göra en bild, visualisera ett problem eller ett hinder i en arbetsprocess. Skapa bilder och motbilder med estetiska redskap.
Ett upprätthållande a den demokratiska processen genom dialog.

20131009-154657.jpg
Finputsning av dagens program på tåget upp.

Tidigt tog jag tåget till Halmstad och blev hämtad i Kulturmobilen av Maggan, Peter och Woody. Maggan är min fd gymnasieklasslärare i drama och hon har varit en stor inspiratör till mitt liv som det är nu. Peter är hennes partner och man, och Woody är världens sötaste hund.

20131009-154709.jpg
Kulturmobilen!

20131009-154732.jpg
Världens sötaste Woody!

Under förmiddagen pratade jag om processorienterad kreativitet (motsats till resultatsinriktad), om att våga stå på osäker mark, ”att jävlas med sig själv” och presenterade saker jag arbetat med i denna anda. Dramalogerna fick bekanta sig med Zon Moderna som jag arbetat med och med mitt egna projekt Artist In My Residence. Jag tog även upp allmänna tankar om konstpedagogik, om dess roll och syfte och lite av dess historia.

Kort paus.

Därpå ett stort frosseri i saker jag skapat under de senaste åren. Jag visade filmerna Ich muß sein!, Algorithm, Kära farfar – en film om Rudi och Cinématographe Fleischer, samt musikvideos till Anhedonia och 60 Days. Jag spelade upp min senaste låt Silently by the water, som ett exempel på viljan eller behovet att skapa något av traumatiska, sorgliga händelser.

Lunchpaus. Min mamma kom till Dramalogen (hon bor ju i Halmstad) med en massa god vegansk rawfood till mig. Nästan allt var raw i alla fall. Färskpressade juicer (vad sägs om äpple, broccoli, kivi och kål? Skitgott!), bär till efterrätt och linser, broccoli och tomater med currybollar till huvudrätt. Nom.

20131009-154751.jpg
Lunch.

Eftermiddagen inledde jag med bildkonst, där jag visade en mängd exempel på saker jag gjort. Sedan tog jag även upp performativitet som kreativ kanal, där man använder kroppen och det sociala rummet som spelplats för olika uttryck och identitetslek. Med andra ord – jag visade en mängd exempel på hur jag de senaste ca två åren mer och mer börjat klä upp mig/ut mig till olika alter egos, olika stilar och personligheter, även då det inte är maskerad jag ska på. (Livet är för övrigt en enda lång maskerad.)

20131009-154827.jpg
Jag ser lite salig ut under en av presentationerna.

Dramalogerna var väldigt fina och bra och mottagliga för alla intryck. De hade många tankar och idéer. Så självklart skulle de få utlopp för dessa. Som avslutning på dagen fick de alltså en uppgift – ungefär ”omsätt det du sett och hört under dagen, tolka fritt, producera något eget med inspiration från mig eller det jag gjort och sagt idag”. Där släppte jag dem och de fick en dryg timme på sig.

20131009-154859.jpg
Här görs det en kort stop-motion-film!

När vi samlades igen fanns det filmer, hattar, bildkonstverk, ett musikstycke, en målad hand och en massa annat. Vi tittade på allt och pratade om allt. Jag blev väldigt ödmjuk och rörd av all kreativitet som de unga konstnärerna lyckats funna och använda utifrån mig. Framför allt blev jag väldigt imponerad av att så många, så gott som alla, hade nappat på tanken att utmana sig själv och medvetet röra sig utanför sin egen comfort zone, som jag hade pratat om under dagen.

En av dramalogerna körde mig till tåget och sedan åkte jag hem till Malmö igen. Jag satt i tågfönstret och såg solen gå ner och kände mig uppfylld av tankar och ödmjukhet. Kanske tacksamhet också, ja, absolut. Och jag var så trött av allt detta så att jag gick och lade mig vid nio när jag var hemma igen…

20131009-161203.jpg
Dagens program.

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Poultrygeist – Night of the chicken dead

Om ni mot förmodan inte har sett den här veganpropagandistiska och sexuellt explicita goreskräckmusikalkomedin (!) om en kapitalistisk kycklingrestaurang som är byggd på en gammal indiansk begravningsplats så gör ni det förslagsvis snarast. Alltså, jag har ALDRIG. Aldrig. Skrattat så mycket. Både av humorn och av äcklet. Här finns allt. Vuxna män som tänder på att gå med blöja, rabiata feminister, militanta kycklingar som hämnas på köttätare, mexikanska bögar, tonvis med blod, otippade musikalnummer, zombiebuttplugs och repliker som ”eat my meat you vegan whore” – allt med en liten glimt i ögat. Tjohej.

Posted in På tal om ingenting | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Inglourious basterds

Aaah, Inglourious Basterds. Riktigt bra grejer. Såg om den ikväll med rosevin och katter som sällskap, särskilt då Ypsilon som hela tiden håller sig i närheten nu för tiden.

20130330-233134.jpg

20130330-233141.jpg

Tydligt tema på filmerna jag sett/sett om i helgen:

Inglourious basterds
Das Goebbles-experiment
Der Untergang
Swing Kids

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment

På Ica med sammetsfluga

Ryckte upp mig och gick till Ica för att storhandla ikväll. Klädde mig i vit skjorta och min finaste svarta sammetsfluga. Man ska ha stil. Alltid.

Handlade för 916 kr.

Kom hem och upptäckte att det ekologiska diskmedlet och aluminiumfolien var borta. Var? Jag vet inte. Surt.

Tända ljus, rökelse, ett glas vin och tulpaner. Jag tror att jag ska se en film, i så fall The night porter.

20130228-192522.jpg

20130228-192534.jpg

20130228-192540.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Funny Games

Funny Games är förmodligen den mest obehagliga film jag någonsin sett. Alltså den tyska originalversionen. Ikväll såg jag den amerikanska senare versionen. Den var ungefär lika vidrig. Michael Haneke är ett geni.

20130210-212610.jpg

Kattsöndag idag. Har inte träffat någon annan. Lite ensamt men jag börjar vänja mig.

20130210-212835.jpg

20130210-212906.jpg

20130210-213039.jpg

20130210-213119.jpg

20130210-213128.jpg

20130210-213134.jpg

Nu ska vi sova.

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Poultrygeist – Night of the chicken dead

Ok, hjälp! Har ont i magen och munnen för jag har skrattat så mycket.

Jag och Thomas såg precis världens bästa film. Poultrygeist – Night of the chicken dead. Fruktansvärt äcklig, rolig och bisarr komedi/skräck/splatter/drama/musikal (!) i stil med Bad Taste och Braindead.

Såhär va:

På platsen för en gammal indiansk begravningsplats (förstås) byggs en fastfoodresturang som serverar kyckling. Utanför protesterar militanta lesbiska veganer (!) och antikapitalister. Allt går sedan åt helvete. Kycklingen förvandlas till zombies som tar revenge på köttätarna! Jag tror inte jag har sett så mycket spalter i form av samtliga av kroppsvätskorna och samtliga inre organ som i denna film. Allt med en stor portion skruvad humor förstås.

Bästa: Skylten med en järnkorsformad våffla och texten ”Try our new german Luft Waffles!”. Hahahaha!

Hela filmen här:

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment

En personlig reflektion kring julen, rötter, traditioner och sånt

Godmorgon. Julafton idag, och de sociala medierna är fulla av bilder av vänner och bekanta i full färd med att koka knäck, bilder av julgranar, barn i tomtemössor och tända ljus. Jag önskar dem alla (i tystnad) en fin dag. Och jag funderar kring traditioner, rötter och identitet.

Jag är ateist. Jag må samla på Jesusfigurer och skriva akademiska uppsatser om Jesus i konsten men ni kan ju glömma att jag någonsin kommer att bli troende. Så där har vi en anledning till att inte sjunga med i ”O helga natt”.

Jag tål inte tomtar. Särskilt inte den tjocka rödklädda hohoho:ande nutida varianten som enbart finns till för att ge presenter. Jag är faktiskt uppvuxen med en helt annan typ av juldekorationer – träpyramider och -figurer så som de ser ut i området Erzgebirge i Tyskland, där min farfar kom ifrån. Man kan säga såhär: i principp ALLT på den här sidan är sådant jag direkt förknippar med julen.

Jag har funderat mycket över detta med min identitet, som till en mycket större del än jag tidigare har förstått är tysk. (Inte allmäntysk utan just vid gränsen till Tjeckien-östtysk). Jag gjorde ju en kortfilm om just detta julen 2006. I filmen skymtar min farfar vid sin pyramid.

Vadå pyramid? Jo. Titta så fin:

Det här är farfars och farmors träpyramid, publicerad i Sydsvenskan (tror jag) som ”Limhamns originellaste julprydnad” förmodligen någon gång på 80-talet. Den här, just den här träpyramiden är jag uppvuxen med. Av värmen från elementen och de tända ljusen snurrar den och inuti på flera våningsplan roterar plattor med massor av små snidade träfigurer runt runt runt. Soldater, hästar, änglar, sotare. Detta är min barndomsjul. Tyvärr har jag ingen pyramid. Men jag har julgran varje år sedan något år tillbaka. Julgranen är också en tysk tradition från början.

Jultomten som han ser ut idag är en Coca-Cola-konstruktion. Varför ska vi anamma och hylla det?

Sedan några år tillbaka försöker jag behandla julen som en extra ledighet ett par dagar (i mitt fall bara tre men ändå) och inte som nån slags ursäkt för att få handla och äta. Ja, jag äcklas av konsumtionshysterin under julen, jag äcklas över allt kött och skit folk proppar i sig och jag kan inte bortse ifrån vilka enorma klyftor som julen blottlägger. Mellan fattiga och rika, mellan människor och andra djur.

Nej, jag sitter inte här ensam och är bitter. Tro mig. Ok, jag är ensam idag, men det här är en jätteskön dag för mig. Jag är ledig, jag hänger med mina katter (som jag älskar mest i hela världen), jag dricker kaffe, äter grapefrukt och kollar på dokumentärer. Senare idag ska jag ut och springa och så ska jag passa två andra katter. Kanske får jag inspiration att skapa något ikväll.

Jag äter långsam frukost, tar tid på mig till allt, försöker vara i nuet.

20121224-110707.jpg

Så ha en fin dag, oavsett vilken typ av dag det är för dig. Och ta hand om dig.

Posted in Eskapismer, Livet | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment