Tag Archives: familj

Som en lång, smal orm i halsen

I morse genomfördes min bronkoskopi med biopsi på Lungmottagningen i Lund.  

Det var värre än jag trodde kan jag säga. Det faktum att mina föräldrar hämtade mig hemma i morse, körde mig till Lund, hämtade upp mig efteråt, körde hem mig, lät mig sova medan de gick ut och handlade mat till mig och över huvud taget bara var med var en lättnad dock. 

Det blev så att jag skrev om ingreppet på engelska. Så här kommer en kort berättelse med lite trevliga bilder till. 

    

 
The bronchoscopy took 45 minutes, but I drifted in and out. I panicked twice, and a nurse had to hold me. The feeling of having a long thin moving snake from my mouth and all the way down into my lungs. That was just horrifying. 

They gave me muscle relaxers, anti anxiety stuff and something else too, in total I was given ”a horse’s dose” as they said. I remember getting glimpses of the screen where the doctor saw the inside of my throat and bronchial area, I remember seeing the biopsy needle going in and out of what I believe was a lymph node.

Temporarily without taste, I felt something in my mouth when we were done and when I spat it out it was thick blood. A lot of it. 

I was so groggy they rolled me back to the ward in a wheelchair. 

When I take a deep breath now I can feel exactly where I am sore after that needle.

My vocal cords are temporarily out of service, and so I’m still coughing up blood and stuff like that now almost 12 hours later. 

 
Around ten working days, then I’ll finally get the results. Lymphoma or Sarcoidosis.

Now I can only continue to wait.

Thank you all for the support! 

Verkligen: TACK. 

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , | 3 Comments

Palme

Jag hade precis fyllt fem när Palme mördades. Jag måste ha tagit stort intryck av händelsen för jag har flera starka minnesbilder, med betoning på bilder, av tiden då det hände. 

1. Min mamma sitter till vänster om mig på det där märkliga, massiva soffbordet av trä. TV:n framför oss är på och visar nyheterna om mordet. Min mamma gråter och jag frågar varför. Hon svarar att Olof Palme blivit skjuten och att hon gråter för att han var en bra man. 

2. Minnesbild av en mörk kväll full av människor i tåg, hållandes i brinnande facklor och på väg in genom portarna till Halmstads Folkets Park. Det är ett fackeltåg till minne av Palme. 

3. Samma kväll som 2. Vi sitter inne i Kulturhuset i parken och det enda jag minns är att något uppträdande precis tagit slut. Applåder. Min lillebror Frans, som då var knappt ett år, klappade instinktivt sina små händer fast att han sov. 

Jag undrar hur Sverige sett ut idag om Olof Palme fått leva. 

Och efter att ha sett den här dokumentären förstår jag lite bättre varför min mamma grät den där dagen.

Posted in Livet | Tagged , , , , | Leave a comment

1949

Hösten 1949. Min oerhört vackra mormor och morfar på en arrangerad konsthistorisk bussresa genom efterkrigstidens Europa. Blir helt mållös av hur vackert och fantastiskt det här är på alla sätt jag över huvud taget kan tänka mig.

  
Mormor i en salarna i Hôtel Rohan mitt emot Palace Soubise i Le Marais – kanske en av de finaste bilderna jag någonsin sett.

  
Mormor och morfar uppe på Triumfbågen i Paris.

  
Mormor framför den under andra världskriget bombade katedralen i Amiens.
Åh. Bara åh. 

Posted in Livet | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

”Sorg är ingenting annat än hemlös kärlek”

Så inleddes ceremonin. 

Jag väntar på ett tåg på Knutpunkten i Helsingborg efter en känslomässigt fulländad dag, för att uttrycka sig så. Jag har varit på den vackraste begravningen någonsin, och en av de mest hjärtskärande. Jag har genom minnen återbesökt stora delar av Gisela då hon var 0-14 år, allt genom att träffa, prata med, se bilder på, skratta och gråta tillsammans med människorna som var en stor del av barnet Giselas liv. Och en av de människorna fattades, så otroligt mycket – för det var henne vi alla samlades för att minnas. Det var henne vi idag begravt. 

  
Jag är otroligt ledsen. Jag är också otroligt glad, för det jag hade, minnena vi tillsammans fortfarande kan dela, dagen som blev så vacker, och för att jag (helt för egen självisk del) fått och kunnat hänge mig åt att få känna, verkligen känna. 

Det är så otroligt svårt att behöva gå fram till en kista där det ligger en person som för bara tre veckor sedan var en levande och underbart sprudlande, varm person. Det är så svårt att behöva tvinga sig att lägga ner rosorna, fuktade av tårar, som ett sista farväl. Ett absolut, sista farväl. 

  
Det är också en fantastisk känsla att känna samhörighet med människor man inte träffat sedan tonåren, människor vars band till en själv är starka nog att hålla över tid utan att brytas eller naggas. Band som snarare blivit starkare efter denna dag. 

  
Tack familjen H – Anton, John, Anna, Gregor – inte bara för en viktig och betydelsefull dag. Tack också för allt fint vi gjorde tillsammans som barn. 

Tack. 

Och tack, käraste Lena. Sov gott. 

Posted in Livet | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment

Iskallt och blött

Måndag. Semester. Iskallt. Regnigt. Lät jag negativ nu? Det är jag inte. Din tolkning. Ska städa hela dagen. Städade/sydde/lagade/tvättade/diskade 13 timmar igår. Telefonkö till Apoteket. Podradio. Min plats är nummer två i kön. Regndroppe på fingret. Musiken i telefonkön har ingen bas, bara diskant, låter som om någon jammar soft fusionjazz inne i en plåtburk. ”Du är nu… Först i kön!” Jag fryser.  

  

Senaste veckan i bilder:

                                                         

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment

Favoriten ur familjealbumet

IMG_6626.JPG

Den här bilden är så fantastisk på så många sätt. För det första, den är tagen under de första åren av 1900-talet, min bästa era. För det andra, det är två kvinnor på bilden. Det är helt underbart att se denna fina dragking från över 110 år sedan! För det tredje. Kvinnan i klänning är min morfars mor Märta. (Dotter till Sixten Sparre, han med den där historien med Elvira Madigan ni vet?) Enligt min mor är vi väldigt lika. Jag tänker inte protestera.

Det här måste vara min absoluta favoritbild från den egna familjehistorien. Överlägset.

Posted in Livet | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Sorgens tid

IMG_6323.JPG

Min farfar Rudi föddes i Tyskland 1904. Han levde genom två världskrig. I det första förlorade han sin far. Under det andra befann han sig i neutrala [sic!] Sverige och fick sparken från sin svenska arbetsgivare (som gjorde affärer med Tyskland) när han vägrade åka tillbaka till Tyskland för att kriga för Hitler.

Eftersom han var tysk fick han inbjudningar av svenska naziströrelser till hemliga möten. Varje gång gick han till pressen för att avslöja dessa möten innan de ägde rum. Som en konsekvens av detta blev min pappa och faster utsatta för ett kidnappningsförsök i Göteborg av svenska nazister.

Farfar dog 102 år gammal 2006.

Nu röstar 13 % av svenskarna på ett rasistiskt parti.

Jag vill gråta för att detta händer och jag är någonstans glad över att farfar fick slippa uppleva hur denna fruktansvärda utveckling nu sker i det som var hans tillflyktsland, Sverige.

Den som vill kan se min film om farfar här.

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Rudbecksgatan 103, Malmö

Jag åkte förbi mormors hus på Rudbecksgatan 103 med bussen idag. Så otroligt många minnen därifrån. Halva min barndom. Kvällarna då jag och Rasmus låg och pratade innan vi somnade i mormors syrum. Den pyttelilla men fantastiska trädgården, full av rosor och morfars ljugarebänk. Lekplatsen bredvid där jag och Frans lekte i huset med rutschkanan. Vitrinskåpet med familjefoton. Morfars arbetsrum, fullt av konstnärsmaterial. Designmöblerna från 50-talet. Duschen med tulpantapeten. Lukten. Synen av mormor när hon öppnar dörren, så glad att få välkomna oss. Kaffekopparna med guldkant. Mormors olivgröna väggar. Morfars garderob med hängslen och fracken med tusen frimurarmedaljer. Trappan med ett steg som knarrade mer än de andra, det man fick hoppa över om man ville gå tyst på natten. Mormors inlagda gurka och tomatsoppan hon alltid bjöd på när jag kom dit som vuxen och vegan. Konstböckerna. Den öppna spisen, veden som knakade när den brann. Huset var ommålat. Allt förändras. Jag saknar mormor ikväll.

20140328-222843.jpg

Posted in Livet | Tagged , , , | 1 Comment

33

Nu är jag 33 år. Mor, Natasha, Morgan och Tias har firat mig (in person), otaliga folk har skickat meddelanden och/eller försett mig med torr besk cider och/eller vodka under några timmar ute. Vad fint. I dagens 365 Masquerades var jag någon variant av Gustav III. (Om nån nu missat det, så klär jag ut mig varje dag under hela året ochlägger ut en bild på fanskapet på hemsidan länkad ovan samt på Instagram ”@365masquerades” och Facebook ”365 Masquerades” – snart 900 följare på Instagram och projektet har synts i tidningar/hörts i P3 så kolla in).

En liten ballad av Radiohead och sen sova

Kärlek.

20140218-011937.jpg

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment

Stockholm – en snabbvisit som vanligt

I söndags: tåg till Stockholm. Försenat pga förra veckans urspårning av godståg.

20131119-223731.jpg

När jag kommit så långt som till Södertälje hamn var jag så rastlös att jag ville skrika och sparkas.

Nåväl, köpte biljett till u-bahn (det är vad jag på allvar kallar det eftersom jag mest åkt tunnelbana i Berlin har jag märkt). ”Hur gammal är du?” Frågade biljettpersonen. ”32” svarade jag. Personen i kassan lutade sig tillbaka, granskade mig noga och sade sedan: ”Va, du ser ju ut som 17!” Herre gud. Kanske var det detta som fick mig att göra en viss sak senare nästa dag, kommer till det sen.

På u-bahn träffade jag två pudlar som var precis som Zwanzig och Ypsilon om de hade varit hundar!

20131119-223753.jpg

Raka vägen till Bagarmossen sedan, och hem till familjen storebror, svägerska, Bo (nu 3,5 år) och Beate (nu 5 månader)! Mysig kväll med mycket lek, brors vegetariska kallops och brödbak. Bo var skelett och Beate sjöng och kunde sitta själv, nästan hela tiden. Bos bästis som bor en trappa ner var med också så det var fullt ös medvetslös.

20131119-222827.jpg

20131119-222841.jpg

20131119-222854.jpg

20131119-222910.jpg

20131119-223052.jpg

När barnen somnat satt jag klistrad framför Bron och avsnitt 9 och ryste lite. Sedan var det godnatt Gisela.

20131119-223339.jpg

Sov ganska dåligt. Är inte van att sova i samma lägenhet som andra längre, och särskilt inte med en 5 månaders bäbis, hur söt och älskvärd hon än är. Sover alltid dåligt borta.

Men fick en bra frukost. Min storebror gjorde smoothie av: banan, bovete, groddar, havremjölk och nässelpulver. Jag vet att många tycker ”men usch”, och de som tänker så har inte förstått att set kan vara så jävla gott. För det var det. Dessutom skamligt nyttigt. Nybakat morotsbröd med jordnötssmör ock kaffe till det, och jag var redo för dagen.

20131119-234205.jpg

20131119-230545.jpg

Så alltså: konstpedagogisk workshop i digitalt arbete på moderskeppet Moderna, allt utifrån Cindy Sherman. Det innebar att vi började med att iscensätta oss själva, klä ut oss och ta foton av oss i Cindy Shermans anda. Alla som besökt Eskapi en enda gång under senaste tiden vet att jag älskar att klä ut mig eller klä upp mig. Kanske var det incidenten med biljettkassan som fick mig att välja följande persona:

20131119-225716.jpg

20131119-225730.jpg

Testade lite annat också.

20131119-230218.jpg

Efter digitalt arbete blev det så här:

20131119-230329.jpg

20131119-230502.jpg

Stockholm gör mig lite stressad tror jag. Att resa, alltså själva resandet, gör mig ännu mer stressad. Och nåt helt fruktansvärt rastlös. Och när man sovit alldeles för lite och tåget är försenat och man bara vill hem och ska upp tidigt dagen efter (alltså idag) så blir det ännu värre. Jag kollade på Hiroshima, mon amour och försökte sova. Klockan var tolv på natten innan jag äntligen var hemma hos katterna igen.

20131119-230729.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Dramalogen!

I måndags var jag inbjuden till Dramalogen i Halmstad för att hålla i en heldag för deras 15 deltagare. Dramalogen är ett helt nytt och smått fantastiskt projekt, en skola och ett jobb. Såhär beskriver de själva verksamheten:

Dramalog, en mänsklig genomlysningsapparat. Dramalogen är en person som kan föra och underlätta dialog mellan olika grupper i samhället, näringsliv och offentlig verksamhet, med estetiska redskap.
En Dramalog kan vara en del av en verksamhet eller arbeta som frilans.

Dramalogi – Läran om att göra det osynliga synligt dvs. göra en bild, visualisera ett problem eller ett hinder i en arbetsprocess. Skapa bilder och motbilder med estetiska redskap.
Ett upprätthållande a den demokratiska processen genom dialog.

20131009-154657.jpg
Finputsning av dagens program på tåget upp.

Tidigt tog jag tåget till Halmstad och blev hämtad i Kulturmobilen av Maggan, Peter och Woody. Maggan är min fd gymnasieklasslärare i drama och hon har varit en stor inspiratör till mitt liv som det är nu. Peter är hennes partner och man, och Woody är världens sötaste hund.

20131009-154709.jpg
Kulturmobilen!

20131009-154732.jpg
Världens sötaste Woody!

Under förmiddagen pratade jag om processorienterad kreativitet (motsats till resultatsinriktad), om att våga stå på osäker mark, ”att jävlas med sig själv” och presenterade saker jag arbetat med i denna anda. Dramalogerna fick bekanta sig med Zon Moderna som jag arbetat med och med mitt egna projekt Artist In My Residence. Jag tog även upp allmänna tankar om konstpedagogik, om dess roll och syfte och lite av dess historia.

Kort paus.

Därpå ett stort frosseri i saker jag skapat under de senaste åren. Jag visade filmerna Ich muß sein!, Algorithm, Kära farfar – en film om Rudi och Cinématographe Fleischer, samt musikvideos till Anhedonia och 60 Days. Jag spelade upp min senaste låt Silently by the water, som ett exempel på viljan eller behovet att skapa något av traumatiska, sorgliga händelser.

Lunchpaus. Min mamma kom till Dramalogen (hon bor ju i Halmstad) med en massa god vegansk rawfood till mig. Nästan allt var raw i alla fall. Färskpressade juicer (vad sägs om äpple, broccoli, kivi och kål? Skitgott!), bär till efterrätt och linser, broccoli och tomater med currybollar till huvudrätt. Nom.

20131009-154751.jpg
Lunch.

Eftermiddagen inledde jag med bildkonst, där jag visade en mängd exempel på saker jag gjort. Sedan tog jag även upp performativitet som kreativ kanal, där man använder kroppen och det sociala rummet som spelplats för olika uttryck och identitetslek. Med andra ord – jag visade en mängd exempel på hur jag de senaste ca två åren mer och mer börjat klä upp mig/ut mig till olika alter egos, olika stilar och personligheter, även då det inte är maskerad jag ska på. (Livet är för övrigt en enda lång maskerad.)

20131009-154827.jpg
Jag ser lite salig ut under en av presentationerna.

Dramalogerna var väldigt fina och bra och mottagliga för alla intryck. De hade många tankar och idéer. Så självklart skulle de få utlopp för dessa. Som avslutning på dagen fick de alltså en uppgift – ungefär ”omsätt det du sett och hört under dagen, tolka fritt, producera något eget med inspiration från mig eller det jag gjort och sagt idag”. Där släppte jag dem och de fick en dryg timme på sig.

20131009-154859.jpg
Här görs det en kort stop-motion-film!

När vi samlades igen fanns det filmer, hattar, bildkonstverk, ett musikstycke, en målad hand och en massa annat. Vi tittade på allt och pratade om allt. Jag blev väldigt ödmjuk och rörd av all kreativitet som de unga konstnärerna lyckats funna och använda utifrån mig. Framför allt blev jag väldigt imponerad av att så många, så gott som alla, hade nappat på tanken att utmana sig själv och medvetet röra sig utanför sin egen comfort zone, som jag hade pratat om under dagen.

En av dramalogerna körde mig till tåget och sedan åkte jag hem till Malmö igen. Jag satt i tågfönstret och såg solen gå ner och kände mig uppfylld av tankar och ödmjukhet. Kanske tacksamhet också, ja, absolut. Och jag var så trött av allt detta så att jag gick och lade mig vid nio när jag var hemma igen…

20131009-161203.jpg
Dagens program.

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Mental jetlag

Ok. Jag lever. Det är bra så ibland, man är i Berlin och känner för första gången på länge rakt igenom glädje, avslappning (!) och total frihet.

Under dagarna där har jag träffat min nyaste släkting Beate för första gången, lekt med storebrorsan Bo 3,5 år, druckit öl, åkt runt, gått på fest, ätit god mat, skrattat jättemycket, träffat folk, åkt nattåg, hängt på lekplatser och övergivna flygplatser, haft höjdskräck längst upp i Berliner Dom och svettats i takt med den 35-gradiga solen.

Att komma hem var som ett mindre slag i magen. Mental jetlag.

Nu sitter jag på ett tåg till Halmstad för att träffa Bo igen. Jag lovar, det kommer bilder (ni som efterlyser bilder av bättrekamerakvalitet kommer bli besvikna igen – jag har varken tid att redigera tusen bilder i datorn eller ork att alltid släpa på min rätt stora och tunga Nikon D90).

Tills dess – detta. Jag och fina fina Beate, 5 veckor, i Kreuzberg förra lördagen.

20130731-130942.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Hon heter Beate

Min nyfödda brorsdotter heter Beate ♥

Hon är den första tjejen som fötts i familjen sedan mig!

Och hon är en kopia av mig när jag föddes! Kolla själva. Jag (med morfar) till vänster. Beate till höger.

20130613-204533.jpg

Igår firade jag och Natasha med bubbel i parken.

20130613-204612.jpg

20130613-204629.jpg

20130613-204649.jpg

Och här kommer mer bäbisbildspam!

20130613-204724.jpg

20130613-204736.jpg

20130613-204924.jpg

20130613-204929.jpg

20130613-204943.jpg

20130613-204954.jpg

20130613-205004.jpg

Man kan se hur stolt lilla 3,5-åriga Bo är som nybliven storebror!

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , | Leave a comment