Tag Archives: dada

Snedtänkt

Idag har jag varit på Sveriges Radio i Malmö och spelat in ett kommande avsnitt av Snedtänkt med Kalle Lind. En podcast som kommer att finnas tillgänglig nån gång i mars. Alla avsnitt handlar om något helt eget, ofta smala saker som punkbandnamn, skvallerpressen, svenska matvanor, sjuttiotalsporr och annat. Jag var inbjuden för att tala om konceptkonst. 

När avsnittet är klart kan ni höra mig babbla om bl a Marcel Duchamp, Marina Abrámovic, Ulay, Piero Manzoni, Hugo Ball, Yoko Ono och en massa annat. Allt med en humoristisk underton. Bajs, Kinesiska Muren, Robert Aschberg, Fluxus och annat nämns om inte Kalle klipper bort det. 

Min mamma jobbade i SR-huset för ca 10 år sedan så jag har varit där en del, också i samband med 365 Masquerades, kul att vara tillbaka och kul att spela in med en person som blev en av mina radiohjältar i och med det finfina programmet Hej Domstol som sändes i P3 ungefär samtidigt som min mamma hade kontor bredvid deras. 

Har pratat så mycket som jag inte gjort på senaste två veckorna tror jag. 

   
 

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Neodadaistiskt spam

De nya spammarna är ju för fan dadaister! Kolla bara den här kommentaren (spam komplett med länkar till nån online drug store):

Jag längtade utan tvekan för att stiga en bekräftelse att vara medel för att vi uppskattar alla ett härligt bidrag vi har visning på art.eskapi.com. Min utvidgade internet peta har direkt varit känd med stor strategier för att gå över med mina vänner och familj. Vi skulle visa vilka de flesta av oss besökare i huvudsak utan tvekan ha varit helgade att existera på ett iögonfallande by med riktigt flesta outspädd människor med lönsamma tips. vi känner oss verkligen i tacksamhetsskuld till har upptäckt dina webbsidor samt uppträdande fräck att så de flesta något-mer extraordinära min hyllning till en massa här. Tack för att vi återigen för alla en detaljer

Vackert.

Bevor Dada da war, war Dada da!

Hans Arp

Posted in På tal om ingenting | Tagged , , , , | Leave a comment

Blandbandsnostalgi och Spotifytransformation

Åh ja, blandband.

Jag saknar att ha kasettbandspelare och planerar att införskaffa det igen. Tills dess gjorde jag ikväll en djupdykning i gamla fina blandband och valde ut ett gäng som jag transformerade till Spotify-spellistor. Nu tänkte jag dela med mig av dem, och därmed av mycket av fundamenten av den musik jag lyssnat på under början av 2000-talet.

MUSIC FOR MELANCHOLY – ett sedvanligt vältrande i deppig, men vacker!, musik.

VEMOD – Ja, så hette den. Ytterligare favorit-depplåtar från 2001.

MELANKOLI 2 – Fristående fortsättning på MUSIC FOR MELANCHOLY.

INSOMNIA – En blandning som Martin gjorde åt mig under en sömnlös natt.

STINA NORDENSTAM – Jag tror att det var såhär, att jag fick en kommentar på min dåvarande hemsida (Pumpkin) som handlade om att min musik påminde om Stina Nordenstam. Jag hade aldrig hört henne, och någon (tyvärr minns jag inte vem) gjorde detta fina blandband, som i sin tur fick mig på fall för Stina Nordenstam.

BILLIE KNEW HER THING! – Billie Holidays finaste låtar, från början helt och hållet inspelat från LP. Fortfarande ett av mina absoluta favorit-blandband. Och fortfarande min husgudinna.

FRÅN DAVID – Förlåt men jag minns inte vem detta är ifrån (förutom att det är en David) och jag vet inte vilket år det var, men kanske så sent som 2006.

Låtarna som Rasmus lyssnade på under nationaldagens eftermiddag 2003 – storebror Rasmus intressanta men ojämna spellista med ett mycket talande namn. Och Dada!

20121016-230323.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment

Neues Museum och Savignyplatz

Är just nu på ett anrikt, opretentiöst och typiskt tyskt ställe – baren Zillermarkt vid Savignyplatz. Själva kallar de sig ”ein Institution” och är noga med att påpeka hur länge de funnits på samma plats under samma namn och med samma koncept. Därmed sällar de sig till den låna rad av andra ”institutioner” här i Berlin som verkligen betonar sin djupt grundade historia – och därmed på något sätt även betonar sin rätt att fortsätta existera.

Denna genuinitet ska i sin tur försäkra (förmodar jag) besökarna att de kommit till ett tryggt, pålitligt och beprövat säkert ställe – i en stad som upplevt fler radikalt historiska, estetiska, politiska och fysiska förändringar än de flesta huvudstäder i västvärlden under de senare hundra åren. Någon slags trygghet i en verklighet som ständigt förändras, kanske.

Här sipprat jag Weißbier (vad annars?) och tjuvlyssnar på tyska samtal runt omkring mig (som alltid – bra träning, alltid snappar man upp något). Jag har precis sagt hejdå till Johannes (för den här gången) efter att ha ätit middag och därefter druckit Weißbier (så klart) på Schwarzer Bar med honom. På något sätt är det märkligt att möta någon i en annan stad i ett annat land i en annan kultur med ett annat språk än man är van vid. Det är samma människa – men kontexten är så annorlunda att man nästan kan ta på skillnaden.

Tidigare idag var jag på Neues Museum – försökte redan i somras men under turistsäsongen är det skitjobbigt att gå på vissa museer i den här stan. Senast kom jag, såg kön och vände. Jag hade inte överdrivet mycket tid idag så jag spatserade i princip igenom de fyra-fem våningarna med sina förvillande många flyglar och jag stannade bara där jag kände mig tillräckligt manad. Å andra sidan fick jag rätt ofta lätt ståpäls de gånger jag stannade

Egyptiska sarkofager och balsamerade krokodiler och katter är förstås alltid intressant. Rustningar och vapen från 700-talet, dödsceremonier från medeltida europeisk kultur, små och helt perfekta skulpturer från tidig tidig medeltid likaså. Så även förstås en adelsmans järnkista från 1700-talet som ståendes i kryptan till en kyrka hamnade i vägen för en bomb på 1940-talet och smälte så att den senare hittades liknandes en ihopsjunken fyrkantig… sak. (Över huvud taget är ju döden och dödens ceremonier, regler och estetik alltid intressant.)

Och förstås – Nefertiti-bysten från 1300-talet, världskänd, i eget rum och det enda föremål man absolut inte fick fotografera. (Två vakter och tjockt glas…)

Köpte en kopia av en jadeskarabé innan jag gick, och den ligger här på bordet bredvid min nu nästan urdruckna Weißbier. Zeit zu gegen – vart vet jag inte. Nånstans. Österut i vilket fall som helst.

20120201-123501.jpg

20120201-123540.jpg

20120201-123549.jpg

20120201-123529.jpg

20120201-123516.jpg

20120201-123559.jpg

20120201-123621.jpg

20120201-123610.jpg

20120201-123638.jpg

20120201-123647.jpg

20120201-123703.jpg

20120201-123711.jpg

20120201-123721.jpg

20120201-123737.jpg

20120201-123729.jpg

20120201-123744.jpg

20120201-124305.jpg

20120201-124314.jpg

20120201-124321.jpg

Posted in Digital analogs, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment

Dada-påsk och låtsasstenar

Mina verkstadsuppgifter för vårens familjesöndagar är nu uppe på Modernas hemsida. Och, det kanske bästa av allt, jag ska skapa dadaistiskt kaos med barnen på påsklovet! Så går det när Gisela får bestämma.

Kom till Moderna Museet Malmö på påsklovet och fira en dadaistisk påsk med oss! Vad som helst kan hända när vi utforskar den upproriska dadaismen. En minivisning av Marcel Duchamps utställning följs av dadaistisk experimentverkstad.

Visst låter det bra? (Om man får säga det själv.)

Posted in På tal om ingenting | Tagged , , , , | Leave a comment

Eskapis Julkalender – 5 december

Dagens länk: DADA’s little baby namer

Dagens alternativa julklappstips: Utsläppsrätt, köp en utsläppsrätt så försvinner den från ”marknaden” dvs inget företag kan köpa den för att sedan ha rätt att släppa ut ytterligare 1 ton koldioxid.

Dagens Gisela-låt: Forlorn hope, 2007. Om kärlek som tar slut. ”Forlorn hope” betyder förlorat hopp, något hopplöst etc. Det var också namnet på de militära trupper som sändes för att utföra livsfarliga, nästintill omöjliga uppdrag.

Dagens citat:

The most successful people are those who are good at plan B.

James Yorke

Posted in Julkalender 2010 | Tagged , , , , , , | 2 Comments