Tag Archives: arbete

…under the Sycamore trees. (En sommar med Twin Peaks.)

Hej. Ja, oj. Jag har varit väldigt tyst här. Jag vet.

Jag behöver finna ett bra nytt format för min logg. Ett som får mig att vilja skriva mer. För jag vill det. Jag behöver också, kanske framför allt, få tillbaka vanan att göra det. Rutiner är inte min starkaste sida.

Hur som helst så hej. Du som fortfarande är kvar här. Trevligt att råkas igen. Om du fortfarande gått in här ibland trots min förbannade inaktivitet så skriv något, så vet jag. Att jag ska fortsätta skriva, eller något åt det hållet.

Såhär.

Under perioden 22 maj – 4 september ungefär bestod mitt liv, utan överdrift, framför allt av en sak: Twin Peaks. Ni som vet, vet att säsong tre The Return äntligen kom. Fortfarande en konstig, surrealistisk känsla att det blev mer av den enda TV-serie jag någonsin älskat. Jag har varit ett Twin Peaks-fan i give or take 20 år. Fan är fel ord. Ett FREAK. Under perioden 22 maj – 4 september ungefär bestod mitt liv, utan överdrift, framför allt av en sak: Twin Peaks. Ni som vet, vet att säsong tre The Return äntligen kom. Fortfarande en konstig, surrealistisk känsla att det blev mer av den enda TV-serie jag någonsin älskat. Jag har varit ett Twin Peaks-fan i give or take 20 år. Fan är fel ord. FREAK.

Så jag dök ner med huvudet före, givetvis.

Jag har inte så mycket annat i mitt liv som jag kan lägga intresse, kärlek och mängder av tid åt, så jag dök djupt, djupt, djupt. Under perioden maj – september har jag haft 6 veckors semester med INGENTING. En (1) bra dag, annars mest blä som vi kan skippa här. Så förutom att jag jobbat och jobbar heltid, semestern och mina älskade, bästa och gång på gång livräddande katter (tacka gudarna för de tre!) så har jag haft en sak: Twin Peaks.

En vecka efter premiären i maj lät jag tatuera in en rad Twin Peaks-symboler och -motiv. Jag hängav mig till den milda grad i serien att jag började skriva långa inlägg i Twin Peaks-grupper på nätet. Inlägg är fel ord. Artiklar, fast på sociala medier.

Nygjorda den 29 maj = ser halvtrist svullna ut här.

En av dessa ”artiklar” fångade Andrews intresse. Jag har aldrig träffat Andrew. Denna artikel, som handlade om hur alkemi hänger ihop med Twin Peaks, hade gjort Andrew imponerad. Jag blev rekryterad till Twin Peaks-sidan som han startat vid namn 25 Years Later. Jag blev Twin Peaks-skribent. Sedan i juni har vi (och ett gäng andra) jobbat med att skriva. Fortlöpande, intensivt och alla på våra egna sätt, utifrån våra egna synvinklar.

Mina artiklar har handlat om visuella inslag och tolkningar av dessa, ibland om konst, ibland ganska personliga, och väldigt mycket om alkemi och esoteriska ämnen. De senare är jag långt ifrån expert på. Intresserad, ja. Fascinerad. Kunnig? Mer än någon i allmänhet, och mer nu än innan jag började skriva, helt klart. Men exceptionellt kunnig, nej.

Jag har fått en helt överväldigande fantastisk respons på det jag skrivit under juni-september. Helt enormt. Om du redan sett The Return kan du läsa dem förstås. Dvs: Spoilervarning. Jag borde ha tipsat om dem här, men som sagt, det blev inte så. Här är nu istället en sen lista över det jag skrivit hittills: Jag har fått en helt överväldigande fantastisk respons på det jag skrivit under juni-september. Helt enormt…! Om du redan sett The Return kan du läsa dem förstås. Jag borde ha tipsat om dem här, men som sagt, det blev inte så.

Här är nu istället en sen lista över det jag skrivit hittills:

21 juni: Twin Peaks and Alchemy

5 juli: The Good, the Bad and the Bomb – Alchemy continued (and beyond)

12 juli: The failed roll of film that became something more

17 juli: On Pete Martell (gruppartikel)

23 juli: 115 Questions (in a world of blue) after parts 1-10

29 juli: The connection between Sycamores and the portals – A New York theory

3 augusti: Twin Peaks and the legend of King Arthur – All you need to know

7 augusti: It’s a living thing – Analyzing Hawk’s map

17 augusti: Lost in the woods – The connection between Sycamores and portals, part 2

28 augusti: Black as a fire – Twin Peaks is diseased and war is coming

29 augusti: The Staff Makes Their Finale Predictions (gruppinlägg)

3 september: Like a street light in the dark – Twin Peaks saved my life

Den senaste/sista artikeln innehåller inga säsong 3-spoilers (faktiskt!) och är också min absolut mest personliga text för 25 Years Later. Den ger nog fler hintar om varför jag varit så tyst här än vad jag skriver om i detta inlägg.

Och sen blev jag ju ”Youtuber” också. Hmm. Jag skulle bara göra en så kallad ”reaction video” på skoj/kul/test. Jag började inte förrän till episod 9.

Men. Responsen jag fick var enorm och till största delen positiv, folk strömmade till. Jag fortsatte. Varje måndag morgon… När de nya avsnitten släpptes runt 2-3-4 på morgonen svensk tid satt jag oftast redo. Antingen höll jag mig vaken efter söndagen eller så försökte jag sova tidigt på söndagen och göra mina videos vid en då okristligt tidig morgonrutin på måndagar. Efter redigering och uppladdning sov jag sedan sönder min dygnsrytm ännu mer och vaknade ofta helt förvirrad sent på måndagskvällarna.

Ungefär så.
Det där fungerar ju när en har semester. När jag började jobba igen i mitten av augusti spelade jag in innan jag gick till jobbet och redigerade efter jobbet, det var rätt knäppt.

Men jag gjorde det.

Hur som helst, nu så försöker jag i princip fortfarande hämta mig från avslutningen av The Return som sändes natten till den 4 september. Och så jobbar jag, hela tiden känns det som. Jag orkar knappt med annat. Därför har jag tagit en Twin Peaks-paus, men fler artiklar och videos kommer. snart. Framför allt vill jag gärna skriva, när jag har tid, ork och inspiration.

Som här.

Mina videor om Twin Peaks, till större delen ”reaction videos”, finns HÄR.
En helt knäpp sak är att en av dem i skrivande stund har haft 20326 visningar. DET ÄR KNÄPPT PÅ RIKTIGT.

Bonus:

Eftersom jag tydligen inte fick nog av Twin Peaks av allt jag listat ovan, så gjorde jag även ett slags cover på Sycamore trees – här är den:

Det var nog allt för just nu.
Meanwhile.

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

”Det är ju din hobby, klart du vill göra det gratis!”

Jag fick ett mail för ungefär en månad sedan:

Jag har sedan början av ditt 365maskeradprojekt beundrat din konst. Jag skall /…/ planera en konst/dikt/dans/musik kväll. /…/ Det kommer vara diktuppläsning, musik, performance, och dansuppträdande. /…/ Skulle du vara intresserad att medverka med din konst?

Jag svarade något i stil med frågor om vilket utrymme det gällde, om det skulle vara för en kväll och, slutligen, så frågade jag givetvis vad det fanns för konstnärsarvode för mig. 

Jag har inte fått något svar. Lika bra det. Idioten verkar ha förutsatt att jag mer än gärna bidrar gratis med min konst, arbetstimmar och material, till en kväll han sätter sitt namn på i slutändan. 

När inte ens en kulturarrangör anser det självklart att erbjuda ersättning åt konstnärers arbete (det är hemskt mycket arbete och rimlig ersättning borde vara en fullständig självklarhet!) blir jag orolig. Attityden ”Du som ändå tycker det är så kul, det är ju din hobby detta med konst, och du får ju synas! Klart du vill göra det gratis!” är redan stor nog. Kulturarrangörer måste vara med och bryta den, inte bidra till den. 

Tänk er att någon arrangerar en företags-kickoff, kontaktar en, säg, revisor och frågar samma sak. ”Jag har länge beundrat din talang för siffror, skulle du vara intresserad av att sköta om bokföringen och det ekonomiska efterarbetet? Kom igen, du som älskar ditt jobb. Vi sätter en skylt på väggen med ditt namn på.” Absurt. 

Nej. Tack. 

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , | Leave a comment

ni vet…

Ni vet känslan

…av att vara nedkladdad med gurkmeja och bovetegegg i ett rum mitt på ett torg tillsammans med fullt av bäbisar och videokonst och nedsplattade väggar, och det enda en vill är att bli ännu mer nedkladdad och ens ansikte får ett sånt där fånigt barnsligt leende när en dyker ner i den gula geggan, ni vet den grejen?

Visst?
Eller?   
    
 

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , | Leave a comment

Actionpaintingbabysplash!

Förra veckan och denna:

Fulltid och lite till som projektledare och ansvarig för alla (dagliga) workshops i mitt+två kollegors/curators fina projekt ACTIONPAINTINGBABYSPLASH! – detta års största konstprojekt på Malmöfestivalen. Otroligt häftigt att spela denna roll i detta stora, enormt omfattande sammanhang. Men oj, så mycket jobb. Varde dag i 8 dagar arrangerar vi olika action painting-inspirerade workshops för barn och vuxna, i och på samma lokal där vi samtidigt visar action painting-inspirerad videokonst. Därmed bryter vi den kanske största tabun i museivärlden – ”se men inte röra”. Här: snarare se OCH inte bara röra, go mad, kasta färg på dig och andra och väggarna!

   
 
Ett vitt gallerirum mitt på Gustav Adolfs torg i Malmö invigdes i fredags med vår första workshop, och efter den var kubens utsida allt annat än vit:

  
Med färgkanoner och vattenballonger, fyllda av färg, gick vi lös på utsidan. 

Under lördagen var det kubens insidas tur:

  
Igår, söndag, målades ansikten och kroppar med bara fingrar och färg. Jag kan inte publicera bilder av barn utan föräldrars tillstånd men såhär såg stationerna med färg ut:

   
 

Inte mindre än 260 barn och vuxna deltog under dessa de första tre dagarna!

   
 
Idag, måndag. Första dagen av tre med måleri för de allra, allra minsta, 0-3-åringar plus deras vuxna. Hysteriskt! 49 bäbisar totalt har idag krälmålat/smetat/droppat/skvättmålat med färger av mitt egna recept – glutenfria, veganska och pigment av vegetabiliskt kol, blåbär, rödbeta, vetegräs och gurkmeja. Succé!

Natashas och Kristians lilla Kira målade för första gången någonsin och hon älskade det.    

    
 

Det är långa dagar, mycket planering, stökig miljö mitt på Malmöfestivalen (kanske förmodligen lite extra utmattande för någon med ADHD som jag) mycket städning, stort jobb, och – en sak att vara stolt över. 

Tänk. Jag har skapat detta. Hundratals barn och vuxna skapar och går loss på färger, på sätt man sällan och på få platser annars kan göra, tillsammans, och (nästan) alla är så glada och älskar det (ett litet fåtal gnällspikar får man räkna med). Det här är rätt häftigt. Särskilt eftersom att senast som Moderna Museet arrangerade ACTIONPAINTINGBABYSPLASH! i februari, då på museet, ja då missade jag allting pga att jag blev sjukskriven. Det var en stor sorg och svårt att hantera. 

Nu kan jag suga in atmosfären och känna att jag är med och skapar något unikt som aldrig hänt på detta sätt förut. 

Men gudars skymning, så trött jag är efter varje arbetsdag…

Phu. 

Vi håller på tills på fredag! Kom!

Tisdag-onsdag: babymåleri, 0-3-år + vuxna

Torsdag: måleri med rullande saker – hjul, bollar, rockringar, kulor mm. 

Fredag: Action painting á la Jackson Pollock. Vi kommer att tok-skvätt-måla med färg. Överallt. Väggar, golv, på varandra. 

Oh. Yes. 

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Gripande måndag 

”Kärlek, svartsjuka, sorg” av en av flickorna i ”min” klass, ett estetiskt särskolegymnasium, alla med intellektuella samt neuropsykiatriska och/eller fysiska funktionshinder.

  
Jag fullständigt älskar denna klass, som jag hade för fjärde gången i morse. Tjejen som ritat detta var blyg i början, men nu har hon verkligen öppnat sig för mig och hon berättar så många saker om sig själv. Personliga saker. Stort leende och kramar mötte mig när vi sa god morgon i museientrén idag. 

Jag känner mig så privilegierad och hedrad över att få ha lärt känna henne (och de andra). Om man får ha personliga favoriter när man arbetar med grupper som jag gör – så hon är verkligen en av dem. Hon är en sådan kärleksfull och varm person.

Att veta allt detta om henne – och sedan bli nära till gråten idag när vi kom att tala om respekt, om hur man hanterar situationer när folk behandlar en illa.

”Efter ett tag vänjer man sig”, sade hon. ”Och då man inte orkar bry sig längre.”

Jag sa till henne: ”Låt aldrig någon vara elak mot dig. Du är för bra för det.” 

”Jag står alltid upp för andra, om jag kan”, sade hon. ”Men Gisela, kanske du har rätt – jag måste stå upp för mig själv också.”

Ett mycket gripande ögonblick för mig, det här som hände idag. Kanske kan jag ge något viktigt med mitt arbete. Och få något viktigt också. Jag verkligen hoppas, och tror, att jag kan det.

Det måste bara vara så. 

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Dagens konstpedagogiska konversation

6-årig kille fick ett uppdrag på museet: ”Finn en märklig figur”.

”Vad betyder märklig?” frågade han. 

”Det kan vara lite olika. Ibland kanske någon gör märkliga saker. Om jag, t ex, hade lagt mig ner på golvet här och sprattlat och skrikit, vad hade du tänkt om mig då?” sa jag.

Pojken log och svarade ”Att du var jättekonstig!”

”Ja”, sa jag, ”det kan vara en MÄRKLIG sak att göra. Något kan vara märkligt och kul, eller märkligt och lite obehagligt. Något som är annorlunda eller lite konstigt, det är märkligt.” 

Pojken funderade en stund och sa sen: ”…men… Du skulle väl inte lägga dig på golvet och sprattla?”

Jag skrattade. ”Varför inte? Vi kan sprattla på golvet tillsammans sen om du vill!”

Pojken skrattade och sa ”Men det vore lite pinsamt!”

”För vem vore det mest pinsamt?” frågade jag nyfiket.

”…. …För dig.” Svarade han och log.

Han kände uppenbarligen inte mig.   

Bildbevis från i december:

  

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , , , | Leave a comment

On hyperfocus

Let’s talk hyperfocus ✨ (Ja, ett inlägg på engelska.)

What is it? ”An intense form of mental concentration or visualisation that focuses consciousness on a subject, topic or task”. Huperfocus is one of the defining aspects of ADHD. It’s almost impossible to focus on a boring task, but when engaging in something you find interesting, the ”focus is often extreme”. So no: we DON’T lack attention (common prejudice), it’s just harder for us to direct it to certain tasks. (Quotes: Wikipedia.)

Coming out of hyperfocus mode is almost scary. Suddenly, you realise: Oh my, I forgot to eat, I didn’t take a break for hours, I have a severe headache I didn’t even notice before and I need to pee like right NOW but didn’t even felt the need before. But wow, did I get a LOT of work done! ✨

This state of weird, intense focus happens to me all the time. Today as well. I just ”came to” after a 6 hour hyperfocus trance, and looked up finding my half-eaten breakfast from this morning beside me. Thirsty as hell. And suddenly, I felt how tired I was. Because whilst in hyperfocus, it’s like the body turns EVERYTHING else off. Feelings of tiredness, huger, nature calls and thirst included. 

So why do I like my ability to hyperfocus? (Because I do, I wouldn’t want to be without it.)

Well. I AM THE MOST EFFECTIVE PERSON IN THE WORLD (give or take). I probably get more done in an hour than some people do in one or two days, if my conditions are right. I solve every problem, and I GET THINGS DONE.

365 Masquerades is 100% a product of creativity, lack of impulse control, playfulness, outside-the-box thinking and, yes: hyperfocus.

But – what must I be more careful with than the ”average person”?

Take breaks. Have routines for eating, drinking, stretching. If I don’t set an alarm, I WILL forget these things. 

I’m never on the average. My energy and concentration levels are either 1000%, or I’m in a coma from exhaustion. 

And this is why I burn out so easily. 

First step to be kind to yourself, ADHD or not?

Self-awareness. 

Second step? General awareness. Be open with your strong AND your weak spots. Give others a chance to understand you. Make them look after you from time to time, should you forget to do it by yourself.

❤️

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , | 1 Comment

Kattbollar

Avdelning: Knäppa saker Gisela säger på jobbet.

(Situation: Personalmöte. Datum ska bestämmas för julfest. En tisdag föreslås. Jag påpekar att min katt ska kastreras då så jag kan inte.)

”Men om vi har julfesten på onsdagen så lovar jag att bjuda på en speciell delikatess. Fast det kommer inte finnas så många, bara två.”

Posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting | Tagged , , , , , , | Leave a comment

HUR GÖR DU EGENTLIGEN?! – Samma kreativa process, två helt olika arbetssätt

Hur fungerar det i praktiken när en kreativ process genomförs av två personer med helt olika sätt att ta sig an en uppgift? Fungerar det alls?

Dramalogen, Halmstad den 17 november 2014.

En planerande, reflekterande och metodisk psykolog med intresse för lajv och en impulsiv, processinriktad konstpedagog med ständigt pågående konstprojekt möts i samma kreativa process för att sträva åt samma håll. Många intressanta tankar, frustrationer och utmaningar uppstod som följd. Båda undrade om den andra: ”Hur gör du egentligen?!”

Utifrån sina egna erfarenheter och utifrån psykologisk teori håller Gustav Nilsson och Gisela Fleischer i en heldag om två helt olika sätt att ta sig an en kreativ uppgift.

Heldagen består av konkreta exempel på specifika kreativa samarbeten som föreläsarna trots sina väsensskilda arbetssätt tagit sig an, interaktiva praktiska workshops med deltagarna och exempel från både Gustavs och Giselas egna konstnärliga arbeten och respektive syn på den kreativa processen. Med humor och självdistans belyses olika sätt att arbeta kreativt.

Under dagen tas bland annat upp:
* Psykologisk teori om kreativitet
* Rädslor, hinder och fallgropar
* Kompletterande olikheter, konflikter och positiva möten
* Process- kontra målinriktad kreativitet
* Att medvetet välja att lämna eller att stanna kvar i sin ”comfort zone”
* Kollektivt kontra individuellt skapande
* Att identifiera sina egna styrkor, tillgångar och svagheter

Gisela Fleischer
Konstpedagog och multikonstnär, hopplöst spontan, impulsivt kreativ och aktuell hela 2014 bl a med maskeradprojektet 365 Masquerades.
365 Masquerades
art.eskapi.com

Gustav Nilsson
Leg. psykolog och producent på Blackbox Malmö, har sysslat med rollspel i olika former under 79% av sitt liv. Brinner även för att göra psykologisk kunskap mer lättillgänglig. Bland annat har det skett genom Affektpodden.
Affektpodden
Blackbox Malmö

giselaochgustav

Jag och Gustav på dag 209 av 365 Masquerades.

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Dagarna

Xilo gör sig hemmastadd. Jag har varit sjukskriven för depression (för första gången i mitt liv). ADHD-diagnosen från i maj kom ifatt. Kärleken kom (äntligen) och försvann lika fort. Katterna räddar mig. Jag klär ut mig varje dag. Jobbar. Kaoskreativitet med gips, latex, pennor, färger. Terapi terapi terapi. Natasha har blivit mamma till en jättefin dotter. Fasar ut en medicin (Sertralin, innan 100 mg nu 50) och höjer en annan (Concerta, innan 0, 18, 27, 36, nu 54 mg). Röstade feministiskt. Gråter över fascismen. Tar en dag i taget tror jag. Är bättre på att posta bilder just nu än att skriva, men typ så.

IMG_6467.JPG

IMG_6466.JPG

IMG_6440.JPG

IMG_6442.JPG

IMG_6414.JPG

IMG_6389.JPG

IMG_6372.JPG

IMG_6347.JPG

IMG_6318.JPG

IMG_6294.JPG

IMG_6335.JPG

IMG_6440-0.JPG

IMG_6289.JPG

IMG_6293.JPG

IMG_6285.JPG

IMG_6256.JPG

IMG_6260.JPG

IMG_6254.JPG

IMG_6269.JPG

IMG_6232.JPG

IMG_6210.JPG

IMG_6242.JPG

IMG_6182.JPG

IMG_6189.JPG

IMG_6201.JPG

IMG_6187.JPG

IMG_6149.JPG

IMG_6171.JPG

IMG_6143.JPG

IMG_6154.JPG

IMG_6135.JPG

IMG_6142.JPG

IMG_6132.JPG

IMG_6122.JPG

IMG_6087.JPG

IMG_6071.JPG

IMG_6072.JPG

IMG_6086.JPG

IMG_6421.JPG

IMG_6392.JPG

IMG_6039.JPG

IMG_6030.JPG

IMG_6061.JPG

IMG_6057.JPG

IMG_6071-0.JPG

IMG_6019.JPG

IMG_6023.JPG

IMG_6072-0.JPG

IMG_6014.JPG

IMG_5996.JPG

IMG_6013.JPG

IMG_5995.JPG

IMG_6434.JPG

IMG_6340.JPG

IMG_6179.JPG

IMG_5955.JPG

IMG_5953.JPG

IMG_5980.JPG

IMG_5978.JPG

IMG_6095.JPG

IMG_6103.JPG

IMG_6113.JPG

IMG_6104.JPG

IMG_5926.JPG

IMG_5909.JPG

IMG_5928.JPG

IMG_5917.JPG

IMG_5744.JPG

IMG_5740.JPG

IMG_5756.JPG

IMG_5737.JPG

IMG_5928-0.JPG

IMG_5945.JPG

IMG_5936.JPG

IMG_5944.JPG

IMG_6224.JPG

IMG_5578.JPG

IMG_6120.JPG

IMG_6099.JPG

IMG_5653.JPG

IMG_5669.JPG

IMG_5637.JPG

IMG_5628.JPG

IMG_6224-0.JPG

IMG_5571.JPG

IMG_5212.JPG

IMG_5329.JPG

IMG_5620.JPG

IMG_5602.JPG

IMG_5601.JPG

IMG_5600.JPG

IMG_5554.JPG

IMG_5583.JPG

IMG_5550.JPG

IMG_5567.JPG

IMG_5547.JPG

IMG_5513.JPG

IMG_5517.JPG

IMG_5502.JPG

IMG_5451.JPG

IMG_5465.JPG

IMG_5445.JPG

IMG_5453.JPG

IMG_5371.JPG

IMG_5348.JPG

IMG_5380.JPG

IMG_5366.JPG

IMG_5345.JPG

IMG_5344.JPG

IMG_5342.JPG

IMG_5337.JPG

IMG_5322.JPG

IMG_5550.JPG

IMG_5319.JPG

IMG_5261.JPG

IMG_5229.JPG

IMG_5230.JPG

IMG_5228.JPG

IMG_5224.JPG

IMG_5009.JPG

IMG_5076.JPG

IMG_5026.JPG

IMG_5017.JPG

IMG_5139.JPG

IMG_4863.JPG

IMG_4981.JPG

IMG_4865.JPG

IMG_6395.JPG

IMG_4828.JPG

IMG_4647.JPG

IMG_6404.JPG

IMG_4720.JPG

IMG_4733.JPG

IMG_4750.JPG

IMG_4842.JPG

IMG_5717.JPG

IMG_6295.JPG

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Så…

…en liten uppdatering. Jag har inte mycket annan tid dessa dagar än till arbete, ensamtid, psykologer, planering inför kommande performances och såklart 365 Masquerades. Att klä ut sig varje dag tar en del tid. Här är de senaste nio dagarna!

20140423-213723.jpg

Ok så det är onsdag kväll, jag har en svart katt på vänster sida om mig och en vit på höger sida. En weißbier och fjärde säsongen av Six feet under. Ja. Jag är nog den sista som inte sett den. Jag ser inte så mycket tv-serier. Alls. Kollar mer sannolikt på Twin Peaks för fjortonde gången än på alla de serier alla tipsar mig om – Mad Men, Dexter, The Wire, House of Cards och Gud vet vad. Hur som helst, här sitter jag med Six feet under nu.

Det var nog allt för denna gång.

Posted in Gäst hos verkligheten | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Livet i 180

Livet går fort just nu. Det är mycket att göra för mig, som jobbar med skolgrupper, såhär precis innan skolslut. Samtidigt planerar jag för nästa år etc. Jag har beställt massor och massor av  material till Verkstan  inför 2014. Korkar, tandpetare, paljetter, textilbollar, färger, lim, papper, piprensare, glitterstenar, pärlor, trådar och tusen andra saker. Jag arrangerar allt i burkar som ett annat kuriosakabinett, och njuter lite av att betrakta hela härligheten. De flesta skolbarn som varit hos oss i höst – mer än 2000 st (!) – har avverkat sina besök. De minsta barnen har hängt sina overaller som små teletubbies i ett märkligt slakthus för barnprogramskaraktärer.

20131215-213132.jpg

 

20131215-213150.jpg

 

20131215-213216.jpg

Håret växer och har blivit rödare. Skatbo ena dagen, något annat en annan dag.

20131215-213240.jpg

Spikade upp en bild på väggen här om dagen och lade hammaren på golvet. När jag kom hem stod hammaren upp. Ypsilon ser misstänkt ut, men det gör även Zwanzig med sina lysande ögon långt där borta. Märkligt var det i alla fall.

20131215-213317.jpg

Jag går i terapi. Det händer mycket, mycket mycket saker just nu som jag inte skrivit ett ord om här. Mer om det en annan gång.

20131215-213339.jpg

20131215-213357.jpg

Present till Ypsilon.

20131215-213420.jpg

20131215-213432.jpg

20131215-213454.jpg

20131215-213520.jpg

20131215-213547.jpg

Stormen Sven kom och gick.

20131215-213615.jpg

På jobbet har jag fått ett eget rum, det enda som finns, efter fyra år i olidligt kontorslandskap. Jag är lättad beyond words.

20131215-213642.jpg

Många är strasstenarna som limmats i mitt ansikte i höst.

20131215-213700.jpg

20131215-213722.jpg

Och på naglar.

20131215-213752.jpg

Hej igen, det är jag, igen.

20131215-213804.jpg

Leker.

20131215-213828.jpg

Går på wrestling och hejar på män som teaterslåss men saknar kvinnorna.

20131215-213852.jpg

Ser ut såhär på en vanlig klubb, som jag gör. Kråkan är tillbaka.

20131215-213914.jpg

Technicolor Poets hade releasefest.

20131215-213932.jpg

Cissi efter spelningen.

20131215-213955.jpg

…och jag.

20131215-214013.jpg

Förra söndagen var den märkligaste söndagen någonsin.

20131215-214036.jpg

Har ett öga som kan skydda mig.

20131215-214057.jpg

Kan aldrig ha tålamod och kan aldrig stå emot impulsen att klippa mig.

20131215-214120.jpg

Håret blev kortare och jag fick en kattstalker.

20131215-214149.jpg

Men känslan av en riktigt kortklippt nacke är oslagbar.

20131215-214210.jpg

Man måste skratta åt sig själv och tillåta sig att vara fånig ibland. Och det gör jag.

20131215-214222.jpg

Och livet är såhär just nu. Tusen saker som snurrar runt, och svårt att hitta fokus.

20131215-214234.jpg

Dimmig vinterkväll utanför mitt fönster.

20131215-214245.jpg

20131215-214257.jpg

20131215-214311.jpg

Fina Thomas i sin fina studio.

20131215-214328.jpg

Mycket nöjd katt.

20131215-214340.jpg

Möte via videolänk med Stockholm, och min kaffekopp.

20131215-214354.jpg

Illustration: LIVET.

20131215-214409.jpg

20131215-214428.jpg

Babymåleri på jobbet och en 4 månader gammal bäbis är numer officiellt den yngsta personen jag målat med på museet.

20131215-214454.jpg

Konstpedagog med galen blick.

20131215-214508.jpg

Jag ser ut som en muskulös man.

20131215-214531.jpg

Övergiven.

20131215-214537.jpg

Och igår var jag någon annan igen.

20131215-214544.jpg

20131215-214554.jpg

Coco fyllde år.

20131215-214605.jpg

Nyfiken på rostade kastanjer.

20131215-214613.jpg

Jag har fina men lite läskiga vänner. Mattan och Coco.

20131215-214620.jpg

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment