Gripande måndag 

”Kärlek, svartsjuka, sorg” av en av flickorna i ”min” klass, ett estetiskt särskolegymnasium, alla med intellektuella samt neuropsykiatriska och/eller fysiska funktionshinder.

  
Jag fullständigt älskar denna klass, som jag hade för fjärde gången i morse. Tjejen som ritat detta var blyg i början, men nu har hon verkligen öppnat sig för mig och hon berättar så många saker om sig själv. Personliga saker. Stort leende och kramar mötte mig när vi sa god morgon i museientrén idag. 

Jag känner mig så privilegierad och hedrad över att få ha lärt känna henne (och de andra). Om man får ha personliga favoriter när man arbetar med grupper som jag gör – så hon är verkligen en av dem. Hon är en sådan kärleksfull och varm person.

Att veta allt detta om henne – och sedan bli nära till gråten idag när vi kom att tala om respekt, om hur man hanterar situationer när folk behandlar en illa.

”Efter ett tag vänjer man sig”, sade hon. ”Och då man inte orkar bry sig längre.”

Jag sa till henne: ”Låt aldrig någon vara elak mot dig. Du är för bra för det.” 

”Jag står alltid upp för andra, om jag kan”, sade hon. ”Men Gisela, kanske du har rätt – jag måste stå upp för mig själv också.”

Ett mycket gripande ögonblick för mig, det här som hände idag. Kanske kan jag ge något viktigt med mitt arbete. Och få något viktigt också. Jag verkligen hoppas, och tror, att jag kan det.

Det måste bara vara så. 

This entry was posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten, Livet and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>