Dagens konstpedagogiska konversation

6-årig kille fick ett uppdrag på museet: ”Finn en märklig figur”.

”Vad betyder märklig?” frågade han. 

”Det kan vara lite olika. Ibland kanske någon gör märkliga saker. Om jag, t ex, hade lagt mig ner på golvet här och sprattlat och skrikit, vad hade du tänkt om mig då?” sa jag.

Pojken log och svarade ”Att du var jättekonstig!”

”Ja”, sa jag, ”det kan vara en MÄRKLIG sak att göra. Något kan vara märkligt och kul, eller märkligt och lite obehagligt. Något som är annorlunda eller lite konstigt, det är märkligt.” 

Pojken funderade en stund och sa sen: ”…men… Du skulle väl inte lägga dig på golvet och sprattla?”

Jag skrattade. ”Varför inte? Vi kan sprattla på golvet tillsammans sen om du vill!”

Pojken skrattade och sa ”Men det vore lite pinsamt!”

”För vem vore det mest pinsamt?” frågade jag nyfiket.

”…. …För dig.” Svarade han och log.

Han kände uppenbarligen inte mig.   

Bildbevis från i december:

  

This entry was posted in Gäst hos verkligheten, På tal om ingenting and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>