Category Archives: Livet

1949

Hösten 1949. Min oerhört vackra mormor och morfar på en arrangerad konsthistorisk bussresa genom efterkrigstidens Europa. Blir helt mållös av hur vackert och fantastiskt det här är på alla sätt jag över huvud taget kan tänka mig.

  
Mormor i en salarna i Hôtel Rohan mitt emot Palace Soubise i Le Marais – kanske en av de finaste bilderna jag någonsin sett.

  
Mormor och morfar uppe på Triumfbågen i Paris.

  
Mormor framför den under andra världskriget bombade katedralen i Amiens.
Åh. Bara åh. 

Posted in Livet | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

”Sorg är ingenting annat än hemlös kärlek”

Så inleddes ceremonin. 

Jag väntar på ett tåg på Knutpunkten i Helsingborg efter en känslomässigt fulländad dag, för att uttrycka sig så. Jag har varit på den vackraste begravningen någonsin, och en av de mest hjärtskärande. Jag har genom minnen återbesökt stora delar av Gisela då hon var 0-14 år, allt genom att träffa, prata med, se bilder på, skratta och gråta tillsammans med människorna som var en stor del av barnet Giselas liv. Och en av de människorna fattades, så otroligt mycket – för det var henne vi alla samlades för att minnas. Det var henne vi idag begravt. 

  
Jag är otroligt ledsen. Jag är också otroligt glad, för det jag hade, minnena vi tillsammans fortfarande kan dela, dagen som blev så vacker, och för att jag (helt för egen självisk del) fått och kunnat hänge mig åt att få känna, verkligen känna. 

Det är så otroligt svårt att behöva gå fram till en kista där det ligger en person som för bara tre veckor sedan var en levande och underbart sprudlande, varm person. Det är så svårt att behöva tvinga sig att lägga ner rosorna, fuktade av tårar, som ett sista farväl. Ett absolut, sista farväl. 

  
Det är också en fantastisk känsla att känna samhörighet med människor man inte träffat sedan tonåren, människor vars band till en själv är starka nog att hålla över tid utan att brytas eller naggas. Band som snarare blivit starkare efter denna dag. 

  
Tack familjen H – Anton, John, Anna, Gregor – inte bara för en viktig och betydelsefull dag. Tack också för allt fint vi gjorde tillsammans som barn. 

Tack. 

Och tack, käraste Lena. Sov gott. 

Posted in Livet | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment

Learn from it. 

Jag snubblade över en bra sak i en dokumentär. 

Ask yourself:

What would someone have to tell you, or what would someone have to do to you, to get you to do something that you couldn’t possibly believe you were capable of.

And examine that. 

Learn from it.

Don’t judge it, don’t stand separate from it. 

Be willing to stand in the shoes of the people you’re judging.

Jim Jones jr. 

Son till sektledaren Jim Jones som fick 900+ personer att begå självmord (Jonestown, 1978).

Posted in Livet, På tal om ingenting | Tagged , , , | Leave a comment

Jag drömde om en vänskap

Jag drömde om en vänskap. En kärlek som bröt ner och upphävde och avslutade allt det onda och skapade något gott.

Jag drömde väl om ett hem. En plats som var min. En plats där jag kan vara trygg. En plats där jag får vara. 

Ögon som möter mina utan att vika undan. Ord som hakar i mina.
En gemensam tystnad. Om att inte alltid vara så förfärande ensam.

(Ur Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein.)

Posted in Livet | Tagged , , , , | 1 Comment

Gripande måndag 

”Kärlek, svartsjuka, sorg” av en av flickorna i ”min” klass, ett estetiskt särskolegymnasium, alla med intellektuella samt neuropsykiatriska och/eller fysiska funktionshinder.

  
Jag fullständigt älskar denna klass, som jag hade för fjärde gången i morse. Tjejen som ritat detta var blyg i början, men nu har hon verkligen öppnat sig för mig och hon berättar så många saker om sig själv. Personliga saker. Stort leende och kramar mötte mig när vi sa god morgon i museientrén idag. 

Jag känner mig så privilegierad och hedrad över att få ha lärt känna henne (och de andra). Om man får ha personliga favoriter när man arbetar med grupper som jag gör – så hon är verkligen en av dem. Hon är en sådan kärleksfull och varm person.

Att veta allt detta om henne – och sedan bli nära till gråten idag när vi kom att tala om respekt, om hur man hanterar situationer när folk behandlar en illa.

”Efter ett tag vänjer man sig”, sade hon. ”Och då man inte orkar bry sig längre.”

Jag sa till henne: ”Låt aldrig någon vara elak mot dig. Du är för bra för det.” 

”Jag står alltid upp för andra, om jag kan”, sade hon. ”Men Gisela, kanske du har rätt – jag måste stå upp för mig själv också.”

Ett mycket gripande ögonblick för mig, det här som hände idag. Kanske kan jag ge något viktigt med mitt arbete. Och få något viktigt också. Jag verkligen hoppas, och tror, att jag kan det.

Det måste bara vara så. 

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Köp min bok (!)

NU ÄR ANDRA UPPLAGAN AV MIN 365 MASQUERADES-BOK UTE!

Info direkt från 365masquerades.com

 

 

This book is the ultimate, beautiful summary of everything that was 365 Masquerades.


The book is filled to the brim with:

  • All of the 365 characters
  • Extra material: thoughts, anecdotes, photos and so on
  • Chapters about the two 365 Masquerades live performances, the nightclub and the 365 Masquerades art exhibition
  • Prologue – an introduction to the ideas behind the project and how it affected the life of the artist
  • Epilogue
  • Hundreds of drawings and other illustrations
  • Artist bio
  • And more…

220 pages

7×7 inches (18×18 cm)

Printed on semi-matte, thin photo paper in full color

Avaliable with soft or hard cover, your choice

Also avaliable as e-book

 

Order your book HERE!

365 Masquerades
365 Masquerades
Every day is a masquerade
By Gisela Fleischer

Released in May 2015.

Layout and content (illustrations, photos and texts) by Gisela Fleischer

Posted in Eskapismer, Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Läs det här. Idag.

Det känns som om att jag hade sluppit känna mig fånig, dum, konstig och överdriven under mina 34 år som levande om det hade funnits en allmän förståelse kring att man kan fungera på olika sätt och i den bästa av världar hade den här texten inte ens behövts skrivas. 

LÄS. Och försök förstå. 

Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer.

Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.

När du känner att du inte orkar vara förstående längre- gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste du låta oss få.

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged | Leave a comment

Envägsvänskap är inte vänskap alls

En sak som är viktig, tycker jag, för att man inte bara ska kunna vara en vän utan även FÖRBLI en sådan, är att man visar att man bryr sig. Hör av sig ibland. Bara säger hej eller vad fan som helst. 

Jag måste bli hårdare framöver med att inte ägna omtanke och energi åt vänner som inte visar vänskap tillbaka. Det spelar ingen roll hur bra man själv tycker att den personen är eller hur gärna man än skulle VILJA vara bra vänner – om det är envägsvänskap är det inte konstruktivt. 

Det heter vännER med betoning på plural, för vänskap kan aldrig vara ett enpersonsjobb. 

Då är det inte vänskap – då är det potentiella risker att bli sårad, besviken och ledsen.

Ovanstående information gäller tills vidare, eller tills dess att motsatsen bevisats.  

Posted in Livet | Tagged , , , | 1 Comment

Jag har gjort en bok!

Ja det är sant! Boken är klar och skickad till tryck! 

OBS. Nu blir det allvar här. Viktig info följer. 

Är du en av de som verkligen vill komma över min bok 365 Masquerades?

Då bör du verkligen läsa det som står under bilden (som föreställer bokens samtliga uppslag). 

 

Jag har redan sålt (fått betalt för) 26 st (!) och ungefär lika många har sagt att de är intresserade av att köpa boken. Så vill man få tag på ett ex är det säkrast att försöka snabba sig.

Det kommer bara finnas 70 st av första upplagan.

Boken kommer att kosta köparen 500 kr plus eventuell frakt (för den som inte bor nära mig). 

För er som undrar över priset – detta är vad priset per bok kostar mig personligen att få tryckt och fraktad från tryckeriet, och jag har gjort det jag kan för att hålla priset nere.

Jag ser dock detta som något lite annat än en bok vilken-som-helst:

Varje exemplar kommer att vara numrerat. 

Varje exemplar kommer att innehålla en originalteckning som jag ritar efter tryck. 

Mer fakta om boken:

Storlek: 18×18 cm

Papper: semi-matt fotopapper

Sidor: 216 sidor, fullfärg 

Innehåll: förutom alla 365 bilder från projektet även extramaterial, texter, tankar, massor av illustrationer mm.

Betalning sker via Paypal (privatpersonsöverföring) eller med överföring till mitt bankkonto. 

Boken är i tryck just nu och beräknad anlända i mitten av april. 

Kontakta mig snarast om du vill köpa min bok!

book@365masquerades.com

Ps. JAG HAR GJORT EN BOK! :)

Posted in Eskapismer, Livet | Tagged , , , | Leave a comment

Ode to the crazy

Friday praises to all who dare to break norms/be different/think outside the box, and strength to those of you who wish you could but feel you can’t because you’re told you must fit in ♥

Have a great weekend!

Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them. About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people, who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

Steve Jobs

Posted in Livet | Tagged , , , | Leave a comment

Tiden … och livets alla dammsugare

Tiden. Vilken grej. För 34 år sedan låg jag färdig att komma ut ur en mage. Lite senare började jag skolan och brände maten på hemkunskapen. Någon gång, jag vet inte när, krockade jag med en bil och en gång långt senare köpte jag ytterligare en dammsugare i raden av livets alla dammsugare som kommer och går som sekunder på en klocka.

Och nu sitter jag här, ensam, dricker en öl och ser en man som petar sig i näsan. Ett riskorn ligger kvar på bordet, som täcks av en glasskiva.

Det blir enklare att städa då antar jag.

Och nej, det är inte vad jag gör just nu. Det var vad jag gjorde, just då. För nu blir alltid då och lägger sig att vila med resten av alla nu som passerat sin tid.

Och visaren på klockan går, lite lite till.

(null)

Posted in Livet | Tagged , | Leave a comment

Memento mori

Apropå döden. Ja. Döden, minnet, sorg och de spår människor lämnat, eller inte lämnat, efter sig.

Det här är en sorgebrosch från sent 1800-tal eller väldigt tidigt 1900-tal. Jag vet inte vem mannen är, men han finns här hemma hos mig. Han verkar ha varit i det militära. Porträttet är sprucket av tidens tand och nålen på baksidan har fallit bort. För 20 riksdaler kom minnet av sorgen efter denna okända man i min ägo.

(null)

När en person i ens närhet gick bort lät man under denna tid tillverka broscher som den här, om man hade råd alltså, med ett fotografi av den avlidne. Som minne, att bära under sorgeperioden. Till det bar man svart. Lite som en berlock är dessa smycken, men mer synlig är personen på bilden.

Innan fotografiet var uppfunnet eller tillgängligt för allmänheten var det vanligt att man istället tillverkade just berlocker med glaslock som håller alldeles fantastiskt flätade lockar av hår från den som gått bort. (Ta en titt på dessa helt fantasiska exempel.)

Ibland hade familjer inte haft råd att gå till porträttfotografen under personens livstid, eller också var den avlidne så ung att ett fotografbesök inte hade hunnits med. Då var det vanligt att låta arrangera den döde i dess vackraste kläder och helt enkelt ta porträttet efter döden [post mortem]. Post mortem-fotografi är något jag är väldigt fascinerad av. Dels är det ofta vackra bilder rent estetiskt, och dels visar de hur man hade en helt annan inställning till döden och till döda kroppar då än vad vi har nu. Nu är döden en industri – vi behöver inte riktigt bekanta oss med döden efter att en person gått bort. Det finns mängder av yrkeskategorier som tar hand om allt sådant åt oss.

Tyvärr har jag ännu inte haft turen att komma över ett post mortem-fotografi men det fortsätter att vara en liten dröm jag har.

Men det handlar också om att vi idag har andra sätt att minnas. Ett fotografi är inte unikt idag som det var förr. Under en hel livsstil kunde det kanske finnas ett, högst två fotografier av någon som tillhörde en lägre samhällsklass. Idag är det något helt annat, det är verkligen en fullständigt monumental skillnad.

Kanske är det också därför jag älskar dessa fotografiska föremål från 1800-talets slut och 1900-talets början. Jag tycker om dem som unika föremål, med mystiska inslag av att jag inte har en aning om vilka de är. Försvunna människor vars ansikten dyker upp på loppmarknader bredvid slumpmässiga andra föremål – skedar, ljusstakar, vantar, cd-skivor, fågelskådarböcker, tröjor… Jag omger mig med dessa för mig okända ansikten.

Här är några andra av de okända människor jag har hemma hos mig.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , , , , | 2 Comments

…1995.

Me, 14 years old, 1995. I listened to Nirvana, Hole, pop and ska punk. I refused to pierce both ears, all the other girls did that. Instead I pierced one ear twice. On a lunch break between a double class with the same teacher, I shaved all my hair off. Just to see the confusion of my classmates and teacher. I got my first analog camera, and in my spare time I liked to paint, learn to play the guitar and i was active in a left-wing youth organisation. This year I also started a punk/pop band with three other girls. My fav school subject was art (no way?), where I enjoyed using Barbie dolls to make critical statements about religion, sexism, violence against women, radioactive pollution, the EU, the beauty standards and stuff like that. You know.

IMG_9908.JPG

Posted in Gäst hos verkligheten, Livet | Tagged , | 3 Comments